Finns underliga människor här på hostelet,
just nu sitter jag i köket,
en ryss sitter också här.
Pratar i telefon och dricker kaffe. Eller, pratar och pratar.
Skriker på ryska till någon, samtidigt som han tittar på ett tv-program om nazism eller liknande.
Ibland säger han något åt mig, som "Oh, Fuck" och ler litegranna. Tar en slurk av sitt kaffe.
Jag ler tillbaka, vad ska jag göra liksom?

I rummet bor en konstig gubbe från Fiji,
han lyssnar på radio hela dagarna och nätterna. Några hörlurar har han dock inte,
så resten av folket i rummet tvingas också att lyssna.
Tv:n har han på också, utan ljud. Han har ju radion att lyssna på.
För någon kväll sedan låg han och tittade på ett program där de långsamt filmade män utan tröjor uppifrån och ner.
Till detta technomusik. Lyckad kombo liksom.

Finns även en holländsk kvinna som såg det som sitt mission att berätta hela sin livshistoria för mig.
Om hur hon flyttade ihop med sin dåvarande pojkvän när hon var 21,
började jobba på sjukhus och nu insåg att hon blivit nästan 30 och inte hunnit resa något.
Så, hon sa upp sig, tog med sin nuvarande pojkvän (som för övrigt är över 30 och därför inte kunde få något working holiday visa) och åkte till Australien för att hitta jobb.
Pojkvännen försöker också hitta jobb, olagligt då han bara är här på turistvisum och måste lämna landet i minst 24 timmar var tredje månad.

Blir skönt att flytta imorgon måste jag erkänna.

Fick ett trevlig telefonsamtal förut idag,
kvinnan från face2face ringde och berättad att de gillade mig.
Jag hade tillräckligt med erfarenhet och grejer,
så på tisdag börjar träningen.
Ska vara två träningsdagar tror jag,
och det bästa är att det är betald träning.
Efter det är det nog tänkt att jag ska ge mig ut och sälja igen,
För Cancer Council eller Amnesty International,
det återstår ännu att se.

Blev dock ingen glass för att fira det,
Det regnade så jag kände mig inte riktigt på glasshumör.
Köpte mig lite yoghurt med passionsfruktssås på istället.
Underbara yoghurt. Bättre än glass skulle jag nog vilja påstå.

Hade ju litegranna intervju imorse,
Hoppas jag får jobbet. $17.41 i timmen,
vilket blir typ 100 kr..Ganska okej.
Typ samma som jag har gjort tidigare,
så hon som intervjuade verkade ganka nöjd med det.
Tror jag.
Bad mig dock pitcha henne för save the children,
hon ville höra mig sälja.
Så, nervöst gjorde jag som hon sa.
Har inte pitchat någon på tre månader,
men jag kom ihåg det mesta,
och hon sa att det var ett bra pitch jag hade så...
Får väl se.
Hon skulle ringa imorgon,
får jag jobbet ska jag gå och köpa glass eller något.
Får jag det inte, jaa..då köper jag nog glass ändå,
för att trösta mig själv.

För övrigt flyttar vi till en lägenhet i Surry Hills på fredag,
Blir skönt att slippa hostellivet.
Och Surry Hills ligger betydligt närmare stan än Maroubra,
gångavstånd till central station. Mycket bra.

Har spenderat dagen idag med att leta lagenheter.
Inte direkt det roligaste, men nagot man maste gora.
Forsta stallet vi gick till visades av nagon indier eller liknande,
"and that's my mum" sa han plotsligt och pekade pa en gammal kvinna i en soffa.
Stallet var valdigt ofrascht, rummet sag hemskt ut.
Sa, vi gick darifran efter typ 10 minuter.

Nasta stalle var mycket battre, ett franskt par som hade hand om det.
Visade oss ett rum, hyfsat stort. Tva stora fonster, sa ljus far man in.
Tva sangar skulle de stalla in ocksa, for tillfallet fanns det bara en.
Det var ju inte direkt som var Maroubralagenhet,
men anda hyfsat bra. Och folket som bodde dar verkade trevliga ocksa.
Sa, det lutar nog at att det blir det rummet.

Ska ga pa en till visning om nagon timme,
ar det stallet samre ringer vi tillbaka till franska stallet.
Finns det fortfarande kvar flyttar vi nog in dar pa fredag isafall.

Vad hander for spannade imorgon foressten?
Joo, da ska jag ta taget till North Sydney for en arbetsintervju.
Liknande jobb som det jag gjorde forut,
men detta med timlon istallet for commission.
Kanns battre. Far se hur det gar,
ni kan ju halla tummarna for mig eller nagot...

Hittade en vacker film som Moa filmade igår när vi spelade kort och hade oss i parken.
Jag förlorade nämligen spelet och var tvungen att rulla nedför kullen.
Början är lite seg, någon kille kommer och stör oss för att fråga vad som händer i Sydney en lördagskväll.
Men men, ni kan ju titta ändå,
om ni vill höra mig prata engelska eller något..
Rolig film är det dock.

Ikväll visas eurovisionfinalen här i Australien,
jag är mycket medveten om att den redan har visats hemma i Sverige,
men här är det lätt att blunda för resultatet. Vinnaren är ju inte direkt huvudnyheten i Australiensiska nyheter.
Så, så länge jag inte går in på aftonbladet eller liknande är det nog lugnt.
I alla fall, ikväll ska vi sätta på tv:n här i köket, knappa in Sbs och åter igen skämmas över sveriges bidrag.
Till detta ska vi äta sushibuffé.
Underbart.
(Man köper ett gäng olika sushirullar, skär dem i bitar, äter dem med pinnar och doppar i soja, kan det bli bättre?)
Tråkigt bara att billigaste stället har stängt på söndagar, men men.
Blir nog bra ändå.

Ja, jag har nu ändrat min reseinformation.
Hemresedatumet!
Så numera lämnar jag Australien och Sydney den 31 juli,
landar på Arlanda den 1 Augusti.
(Så, om ni vill stå och vifta med välkommen hem plakat, 1 augusti runt lunch är tiden ni ska göra det.)
Samtidigt som Moa alltså.
Blir nog bra,
ska försöka överleva 11 veckor till i Sydney utan jobb bara,
för sånt verkar vara omöjligt att få nuförtiden.

Varför åker jag då hem?

Anledning ett, Största anledningen, Pengar.
Det är svårt att överleva utan jobb, för utan jobb får man inga pengar.
Pengar behöver man för att överleva.

Anledning två, Plugg.
Jag har sökt in till högskola och ställt mig i bostadskö i Göteborg.
Om allt går enligt planerna börjar jag plugga på Göteborgs universitet i höst.

Anledning tre.
Sluta leva i en dröm Emelie. Australien är som en låtsasvärld litegranna.
Jag blir i vilket fall utkastad ur landet i November,
varför dra ut på det, ju längre jag stannar desto bättre lär jag känna folk.
Och, ju bättre jag känner dem, desto värre blir det att åka.

Anledning fyra.
Om jag stannar kommer jag bara göra något dumt,
saker jag kommer ångra förut när jag sitter hemma och hatar mig själv för vad jag har gjort, typ.
Bättre att sluta nu och försöka komma ihåg de bra minnena.

Gick ner till hamnen idag för att fixa tillbaka lite pengar från europeiska reseförsäkringar.
$50 fick jag för övrigt tillbaka,
men det är inte poängen med det här inlägget.
Nej, innan jag väl kom in på kontoret blev jag stoppad,
av en glasdörr.
Såhär var det va,
Vi kom ut ur hissen, fick syn på skylten om försäkringsstället åt höger, så vi gick dit.
Såg människor där inne,
en kille vinkade att vi kunde komma in,
så jag går rakt fram, ska bara gå in på kontoret tänker jag.
Men se, det gick inte det.
För ivägen var en glasvägg som jag gick rakt in i och slog ansiktet emot.
Underbart.
Tjejen på kontoret bredvid pratade i telefon och höll på att dö av skratt när hon såg vad jag gjorde.
Jag och Moa också.
En tant kom ut och öppnade dörren och frågade om jag var okej.
Kunde dock inte sluta skratta,
speciellt inte när hon frågar mig om jag inte såg skylten på dörren som sa "Please ring the doorbell".
Såklart såg jag inte den.
Jag fick sätta mig ner där på kontoret,
fick ett glas vatten. Tittade sedan på dörren, det var en stor fettfläck på den.
Tack till mitt ansikte. Men, en sak är åtminstone bra med det,
ingen mer kommer gå in i den, för nu syns det att det är en dörr....

Ja, kort och gott.
Just nu suger livet. Bara så att ni vet.
Jag känner inte för att skriva blogg och berätta varför.
Bara så att ni vet.
Spekulera fritt om ni nu känner att ni vill det.

Japp,
nu (eller om två timmar) lämnar vi Sydney och åker upp till Port Macquarie. 7 timmar på tåg blir det.
Mycket kul.
Igår blev det att säga hejdå.
Stå och gråta på central station. Underbart!
Hatar att säga hejdå till folk. Men, om 57 dagar kommer vi tillbaka till Sydney.
Om 57 dagar får jag träffa Adam igen.
(Hur patetiskt är det inte att jag nästan sitter här och gråter medan jag skriver det här?)

I alla fall, tills dess ska vi ha världens roligaste resa eller något.
Liksom, hur underbart låter inte segling, dykning och snorkling i barriärrevet?
Även om det innebär 19 timmar i buss från brisbane för att komma dit.

Sista dagen i Sydney idag..
(Eller, åker ju imorgon, men ganska så tidigt, så kommer bara hinna checka ut och gå till central ungefär.)
Så, idag ska jag väl bara hänga med Adam ett tag tror jag. Se på film eller något sådant.
Träffade Sabrina en stund igår också,
hon tog med mig och Adam till något lustigt ställe i Chinatown.
Vet inte varför dock, för hon gillar inte kineser.
Säger att hon har umgåtts med dem i hela sitt liv i Hong Kong,
så nu när hon är i Australien vill hon träffa "western people.."
Så, under hela tiden i china town hörde man "There's just asians everywhere..."
Hmm..jaaa, det är ju china town, så det är väl inte så konstigt...

På Måndag förmiddag lämnar vi Sydney igen,
tar tåget upp till Port Macquarie för att stanna där i tre dagar.
Blir inte längre än så,
för hostel var sjukt dyrt där.
Efter det blir det Coffs Harbour. Hoppas på billigare boende där.
Nu ska jag enjoy resten av tiden i Sydney.
Imorgon blir det Blue Mountains..
Tänkte att ni ville veta mina planer för den närmsta tiden.
Vad jag ska göra, förutom att sakna ihjäl mig efter Adam liksom.

På hostelet har de gratis frukost. Flingor med mjölk, mackor och te.
Imorse tänkte jag smart. Åt min frukost.
(Jag börjar faktiskt gilla flingor med mjölk av någon anledning. Egentligen hatar jag ju mjölk, men med flingor är det faktiskt okej.)
I alla fall, efteråt fixade jag till en trippelmacka med jordnötssmör.
Aaah..gratis lunch.

Igår blev jag för övrigt erbjuden ett jobb.
Vill ni höra storyn?
Såklart ni vill.
jag stod utanför gamla kontoret och väntade på Adam tillsammans med Sabrina.
Onsdagar innebär crewnight.
Vanligtvis betyder det gå till baren bredvid och dricka en öl,
men igår innebar det spela laserdome.
Så, jag och Sabrina följde med dem ner till Darling Harbour.
Själv ville jag inte spela, så jag bytte skor med Sabrina, som inte ville spela i högklackat.
(varför det nu skulle vara intressant för någon).
Sedan väntade jag utanför medan folket spelade sitt 15 minuters spel.
Killen som jobbade där gick fram till mig, frågade om jag inte ville se när de spelade.
Vi började prata,
han bjöd ut mig på bio på lördag.
Jag tackade nej. Men, sedan frågade han om jag hade något jobb när jag kommer tillbaka till Sydney.
Jag svarade nej, och då sa han att det var bara att komma in dit och lämna mitt cv och skriva att Ron rekommenderade mig. Så, det var ju bra antar jag. Kanske går jag dit i maj. Timlön är så mycket bättre än commission.

Jag är hungrig. Det är en timme och 15 minuter kvar tills jag ska träffa Michael för lunch.
Vad ska jag göra? Kanske gå upp ur sängen,
fixa till håret som just nu är uppsatt i en trasselfläta.
Eller så äter jag en müslibar istället.

Okej,
så..ett par styckna ville höra om Adam,
Då ska jag väl försöka berätta litegranna också då kanske.

Adam är 20 år, bor i Lindfield, en förort i Norra Sydney.
Pluggar marknadsföring och jobbar med save the children.
Han började jobba dagen då jag slutade.
I alla fall. Adam är anledningen till att jag inte vill lämna Sydney.
Eller, en stor del av den i alla fall.

Adam är för övrigt judisk,
jag låtsas att han är Seth Cohen/Adam Brody,
men det är han ju självklart inte.


Här är Adam, här är jag. Mycket vacker bild, jag vet.

Igår fick jag för övrigt ett sms av killen,
eftersom han inte kunde komma till Central innan vi åkte eftersom han var tvungen att vara på Uni.
sms:et avslutades med "Luv you",
visste inte riktigt vad jag skulle svara på det.
Skrev "gonna miss u..." Jag vet, inte riktigt samma sak,
men vi har liksom bara känt varandra i 2 veckor.
I alla fall, nu vet ni anledningen till att jag vill tillbaka till Sydney.

Jag har höga ambitioner med det här inlägget,
ett mästerverk kallar jag det. Så, förhoppningsvis blir det här det bästa ni någonsin har läst.
Eller, förhoppningsvis, klart att det blir det bästa.

Var och handlade bröd imorse,
sista gången jag handlade i Food for less store i Marboubra skulle jag tro.
Tänkte att jag skulle se Moas favoritperson Adam.
Adam jobbar i affären, ser lite smått utvecklingsstörd ut och sitter alltid i den kassan hon handlar i.
Jag har bara sett honom en gång, och inte var han där idag heller.
Synd. Nåväl. Köpte mig några pannkaksbröd,
smakade typ vaniljsocker, och bakpulver. Inte sådär överdrivet underbart,
men det får duga. Tar med dem på tåget tror jag.
Så att jag har något att göra.

Okej,
så det här blev kanske inget mästerverk,
men håll ut. Någon gång ska jag skriva inlägget som tilldelas journalistpriset eller något sådant flashigt.

Nu, in till staden för att träffa Sabrina en sista gång innan Melbourne.
(Okej, kan hända att jag ser henne imorgon med, men man vet aldrig..)
Dagens I-landsproblem.
Kort eller långärmad tröja?
Just nu är det "isglassen-smälter-innan-den-nått-munnen-temperatur"
Om någon timme kommer man frysa om man inte rätt kläder.
Kanske blir det långärmad tröja och shorts?
Jaa..så får det nog bli..

Överallt, i alla möjliga olika bloggar, läser jag om magsjuka.
Verkar som att hela Sverige är sjuka just nu.
För er som inte känner mig sådär överdrivet bra,
Magsjuka är ungefär min största, värsta mardröm.
Här i Australien existerar inte vinterkräksjukan.
(Kanske för att det är sommar just nu, vad vet jag)
Kanske stannar jag kvar här för alltid.

Men, nu är jag hungrig. Kylskåpet är dock ganska tomt,
kan man laga något gott av bönor i tomatsås, rismjölk, halvtorkad creme fraicé, vegemite och möglig tomatpuré?
(Det absolut första jag borde göra är att slänga ut den mögliga tomatpurén tror jag..)

Hatar när vågorna är så stora att man nästan drunknar,
i alla fall när man inte ser den komma och när den sedan, från ingenstans, plötsligt sköjler över en med full kraft.
I nästa sekund finner man sig ligga någonstans på botten, utan en aning om vad som är upp eller ner.
Vattnet virvlar runt en, in i näsan, munnen, överallt. Man känner sanden, försöker spotta ut den, men får bara mer sand och vatten i munnen. Tillslut lyckas man ta sig upp till ytan, saltvattnet svider i ögonen.
Man spottar och rättar till badkläderna som håller på att ramla av.
Sedan tänker man, död åt havet, och går upp på land.

Idag tog vi äntligen tag i saken och köpte tågbiljetter till Melbourne,
eller..rättare sagt, vi köpte ett backpacker rail pass,
(Med resan till Melbourne inbokad)
så från och med torsdag och tre månader framåt får vi resa hur mycket vi vill med tåg från Melbourne,
genom hela NSW och upp till Brisbane i Queensland. Ganska långt med andra ord.

Idag har Bobby även börjat visa lägenheten för annat folk,
känns konstigt att vi ska flytta ut på torsdag,
att vi aldrig mer ska kalla Maroubra för hemma.