Jag och Word, Word och jag. Bara för att skriva någonting och inte verka missanpassad skriver jag massa oviktigheter. Rensar min hjärna om man så vill, skriver allt jag kommer på. Stannar inte upp för att tänka, låter bara tankarna gå ut i fingrarna och över tangenterna.

Visste du att jag t.ex. har sprungit 5 km under en halvtimme? Nej, det visste du inte, för du är en idiot. Just precis så, en idiot är du Herr Word. Jag kan inte tänka mig att du någonsin sprungit i hela ditt liv, inte ens den lilla korta biten till bussen. Nej, fint ska det vara. Självklart tar du taxi till jobbet varje dag, hämtar dig vid dörren och lämnar dig på din plats på jobbet. Nej, någon vanlig taxi är det inte, det är färdtjänst, så att du ska slippa gå bär dom dig dit du ska. Du är allt bortskämd du, inte ens svart kaviar är tillräckligt fint för dig, lila ska det vara, så sällsynt att det inte ens finns, då är du nöjd.

Och, vad är det med dig och verb? Meningen tycks inte ha något verb säger du hela tiden. Upprepar det som om det vore någon sorts kod, som om det vore "Sesam, öppna dig" och innebar öppningen av porten till en grotta. En grotta full av guld, då skulle du allt vara glad, skulle du inte? Mer guld än någon annan människa har. Inte för att du är en människa, du är bara en dator, en dum gammal burk som inte ens kan återge färgerna rätt.

Eller kort sagt. Jag hatar dig Word.