Under min jakt på inbetalningslappen till balen hittade jag nått intressant,
en av de dadaistiska dikter jag och Moa roade oss med att skriva för ett par veckor sedan,
tänkte dela med mig av mästerverket..

Ibland tyst,
sommar, socker, salt och skummande vågor.
Fiskmås, livslust, havsbris,
sedan solnedgång, kanske en känsla.
Nu läpparna, kanelbullar, sakta en syltburk,
snart många avslut

Okej, tänker ni nu,
jättekonstig dikt..
jag vet, bakgrunden till det hela är en hel massa lappar med ord på och en stunds pysslande för att få lapparna till en hel dikt..
och, vet man det verkar inte raden sakta en syltburk lika konstig mera,
vart skulle jag annars stoppat in syltburk?

Fotade föressten Mathilda till Linas dansartikel i Knugen imorse,
kommer nog upp imorgon skulle jag tro..
(då är jag för övrigt är på NT för praktik..)



Arbetet med överlevnadsguiden fortsatte idag,
nån gång blir väl den klar den också..
Moa roade sig bland annat med att rita på min arm och som på bilden,
stoppa en penna igenom mina örhängen,
Underlig människa den där Moa..