Jag är ledsen, motsatsen till glad.
Jag vet inte varför, absolut inte varför.
Jag känner bara för att gråta, sitta i min ensamhet, äta Ben&Jerrys och tycka synd om mig själv.
Lyssna på Coldplay, släcka alla lampor, endast låta ljuset i lyktan som hänger från taket lysa.

Men, jag kan inte göra allt det där, eller jo,

Lyssna på coldplay och äta glass. Men tycka synd om mig själv fungerar inte riktigt.

Jag vet inte varför det är synd om mig själv liksom.

Och gråta känns ju himla onödigt, det klarar himlen av så bra själv idag.

Jag vet inte, det är ingen bra dag idag.
Men, ikväll kommer Moa hit hoppas jag.
Så, då blir nog dagen bra igen.

Ljuset i tunneln typ.