Imorse var det dags, mitt besök på sjukhuset...
jag var rädd, jag ville inte bli sjuk, och så luktar det ju så kontigt på ett sjukhus,
I alla fall, Jag gick upp till blodcentralen för att testa om jag passade som blodgivare,
Kommer in i rummet och hälsar på en gammal sjuksköterska,
Hon säger åt mig -Jag tycker du ser lite liten ut, bäst att vi väger dig först...
Okej säger jag (eftersom jag vet att jag väger över deras blodgivargräns på 50 kg)

Går in i ett rum, tar av mig jacka och skor och ställer mig på vågen,
51 kg visar den, eftersom jag har kläder på mig drar hon av ett halvt kg,
-Jaha säger hon, 50,5 kg utan kläder, det är för lite för att ge blod,
om vi tar 4 deciliter blod ifrån dig är chansen stor att du kommer svimma..
(50 kg är tydligen en ungefärlig gräns får jag veta)

Tantjävel, jag ville ju liksom ge blod, jag kan väl äta upp mig lite,
Liksom..jag kan leva på glass, inga problem!
Men nähe, dock sa hon åt mig att vara glad ändå, jag behöver nämligen inte gå ner i vikt, utan kan gott gå upp ett par kilo om jag vill utan att bli överviktig..

Kul att veta, men jag ville ju ge blod ju,
(och få ett bra reportage)



Åkte till biblioteket sedan för att vänta på att skolan skulle börja,
Tydligen bygger de om övervåningen, man fick ta en konstig väg för att komma till tidningarna..

Och jag behöver en bra reportageidé nu,
eftersom min förra inte fungerade och min nuvarande är sämst!