Ibland överraskar jag mig själv,
som idag när jag bestämde mig för att städa mitt rum,
och då menar jag hela mitt rum, torka damm och hela allt,
sex timmar tog det,
(mestadels eftersom jag tog paus hela tiden..)

Min svarta bokhyllas vita dammlager torkades bort,
vilket resulterade i att mina ögon tårades och näsan rann,
egentligen är jag nog inte allergisk mot damm, men eftersom bokhyllan innehåller så mycket av den varan blev det typ som att vara ute i maj och sniffa pollen.
Tog därför en paus i bokhylletorkande och satte mig för att läsa massa uppsatser från högstadiet som jag sparat,
då kommer mamma in i rummet och berättar att maten är klar,
sedan ser hon på mig, frågar,
-Gråter du?
jag inser hur patetiskt det ser ut,
jag sitter och gråter av dammet samtidigt som jag läser mina egna texter,
som att jag berört mig själv väldigt mycket av det jag skrev i nian..
Så jag reste mig upp, gick in i köket och åt mat.

Men nu ska mina naglar få lite färg,
tror jag ska blunda och ta en flaska, så får jag se vilken färg det blir,
allt för att få lite spänning i tillvaron...