Igår stoppade jag in min veckobiljett i automaten, för att ta mig igenom spärren till tåget.
Vad händer då? Jo...automaten äter upp min biljett,
eller..den kom inte ut på andra sidan som den ska.
Stod och väntade ett tag, typ 5 minuter eller så.
Ingenting hände. Slog litegranna på automaten, ingenting hände.
Gav upp och letade upp en säkerhetsvakt.
"The ticketmachine stole my ticket.." försökte jag förklara.
Jag och den indiske vakten gick tillbaka till spärren,
han försökte få ut den, men ingenting fanns där inne.
Mystiskt. Enligt vakten måste den kommit ut igen, och någon hade stulit den.
Underbart. Bara att köpa en ny biljett,
bara det att veckobiljetter är dyra.
Och, har jag betalat typ 150 kr för att få åka tåg/spårvagn/buss hela veckan så vill jag väl inte betala igen.
Så, jag använde min svenskhet litegranna.
"But, I've come all the way from Sweden, and I'm leaving Melbourne on saturday and can't really afford to buy a new one..Do you think it's possible to walk to Prahran? Will it take a long time walking?
Vakten tittade på mig, frågade om jag verkligen inte hade råd att köpa en ny.
Nej svarade jag, jag lever efter en tight budget.

Så, vakten sa åt mig att följa med, han skulle se vad han kunde göra.
Så, jag följde med honom upp på något sorts kontor, med förhörsrum och grejer.
Vi skulle hitta Paul, som tydligen var någon sorts chef.
Paul var inte på kontoret. Vi gick ut igen, sprang runt över hela Flinders Street Station,
och den stationen är inte liten. Men, tillslut hittade vi Paul.
Han stod där, rak i ryggen, med en lång svart kappa och en id-bricka, liknande en polisbricka.
Indiske vakten förklarade vad som hade hänt,
sa "And, she's from overseas, from sweden, and she's only here on holiday.."
Paul granskade mig noga, tittade mig i ögonen.
Jag tittade tillbaka, vi stod så en lång stund. Jag vågade inte vika undan blicken.
Efter ett tag sa han, Okej då. Tog fram ett papper ur sin plånbok och började skriva.
Sedan gav han mig pappret, som var en provisorisk biljett.
"Stoppa inte in den här i spärren sa han åt mig, visa den för vakten varje gång du ska åka tåg."
Sedan vände sig Paul om och gick iväg.
Och jag vågade äntligen andas igen.
Läskig människa. Men nu har jag en tågbiljett igen,
även om det innebar att jag var tvungen att träffa den mest skrämmande människan på denna jord.