Jodå, resan till Wangaratta dödade mig inte,
vilket betyder att jag just nu är alldeles levande tillbaka här i älskade Sydney.
Känns dock mycket konstigt att sitta på ett hostel i Chinatown istället för hemma i Maroubralägenheten.
Men, det känns ändå som mer hemma än Melbourne.
Till och med vattnet smakade gott här.
I Melbourne smakade det nämligen simbassäng.
(Gjorde det visserligen här också till en början, men man vande sig efter ett tag..)

Vad gjorde vi i Wangaratta då?
Joo..vi letade efter bergen, insåg att det var ett omöjligt uppdrag.
Istället vandrade vi runt litegrann på en skogsstig bredvid floden.
(Kan lägga in lite bilder imorgon, orkar inte gå och hämta kameran nu..)
Blev ändå en rätt så trevlig dag, även om Wangaratta var rätt så dött.
Vid klockan sex var vi dock tvugna att hämta vårt bagage på stationen,
eftersom de stängde kontoret då.
Vad innebar det då? Joo, det innebar att vi fick sitta på en bänk på perrongen i 5 timmar,
för..med vår packning vill man inte gå många meter.
Fast, vi hade kul ändå,
tittade på film tills laptopen dog. Sedan lekte vi litegranna,
tränade plocka blåbär bland annat.
Och, lite då och då blev man avbrutna av tåg som susade förbi i typ 500000 km/h.
Det blåste så mycket att man nästan ramlade omkull. Mycket trevligt.
Men, uppenbarligen överevde jag det.
Tur va?