Sitter och lyssnar på Rooney,
älskade Rooney. Hade litegranna glömt bort dem,
men nu har jag laddat ner två album,
Så nu blir det till att lyssna på bra musik!


Hej, jag heter Emelie. Jag har en grön sjal, grå tröja, röda armand och ett fånigt leende.


Ibland blir jag lite rädd när jag ser mig själv i datorns webbkamera, Då skriker jag litegrann. "Hjälp, hjälp, ett monster". Ungefär så låter det. Såklart kommer ingen hit för att hjälpa mig, ingen här pratar ju svenska. Dummerjöns tänker jag då. Vad trodde du egentligen?


Emelie är faktiskt en väldigt smart tjej. Ibland blir det dock lite för mycket. Hjärnan blir tung och huvudet måste vilas på den starka handleden. Handleden som pryds av ett armband i lila och svart. Det har jag gjort själv under en tråkig kväll i Brisbane. Pärlorna köpte jag i Airlie Beach, där var de billiga. Då blev jag glad, hoppade högt och sånt.


Ibland kommer någon in i köket. En kinesisk dam eller tyske killen. Då blir jag lite orolig, såg de hur jag åmande mig framför kameran mån tro? Biter lite på naglarna och tittar mig skrämt omkring, först till höger, sedan till vänster. Det är så man gör här down under. Först höger, sedan vänster, sedan höger igen.


Sedan tänker jag "I'm a terrible person.." och så räcker jag ut tungan litegranna åt mig själv.
"I'm a horrible person" tänker jag sedan, men sedan hinner jag inte tänka mera, för då kommer två män i kostym in i köket.
de har precis flyttat in här och tänker spana in köket. Kanske är de från FBI eller KGB "Spana på ni bara" tänker jag. Här finns inte mycket att se, ni missade precis när jag räckte ut tungan..


Som för att gömma mig för kostymkillarna kryper jag närmare datorskärmen. Försiktigt trycker jag på "ta kort-knappen" Man blir nämligen så snygg när man kommer så nära kameran. Litegrann som en blandning av en kamel och en fisk. Fast på ett bra sätt, litegrann som mintglass. Jag gillar saker med mintsmak, speciellt tandkräm, om den inte smakar mint får det vara brukar jag säga.


Sedan inser jag hur löjligt det här inlägget är, så då fnissar jag lite, med ena handen för munnen. Vänsterhanden. Som en liten flicka sitter jag här i köket och fnissar åt mig själv. Jag är för rolig jag.

Nää, om man skulle fundera på lunch. Vad tror ni, är det en bra idé såhär i lunchtid?
Såklart det är!