Idag var vi på arbetsintervju för första gången i Sydney.
Fast, intervju var väl att ta i,
vi fick fylla i en blankett, berätta kort hur länge vi planerade att stanna i Sydney och that's it.
Efter det berättade killen lite kort om jobbet,
om fredagskvällarna med fria drinkar och vip-inträde.
Jobbet gick för övrigt ut på att sälja saker,
typ paintball, spadagar osv.
Lät kul, men av 12 styckna skulle han välja ut 5.
Inte så stor chans,
och eftersom han inte ringt ännu är det nog kört.
Men, på torsdag ska vi på en ny intervju,
tror det jobbet går ut på att dela ut flyers.
Kan ju inte vara så svårt.

Det händer grejer här i området,
Plötsligt började folk skrika här utanför,
vi tittade ut genom fönstret och såg en kille fly undan poliserna.
Spårlöst försvunnen var han. Poliserna gick runt och lyste med ficklampor i buskarna,
såklart var han inte där. Vi hade ju sett att han sprang därifrån.
Men, det visste uppenbarligen inte poliserna.
Efter en 10 minuter kanske kom de dock släpandes på mannen,
en annan kille stod och visade poliserna hur han hade slagit ner mannen.
Och vi satt med perfekt utsikt över allting. Hängde ut genom fönstret nästan.
När de hade stoppat in honom i bilen och skulle åka härifrån vände sig en av poliserna upp mot oss och fönstret och sa
"The funny game is over now, ladies..."

Spännande villaområde vi bor i. Maroubra, värsta gansterhålan.

Moa gick ut för att handla läsk, hon ville ha en överraskningsbild när hon kom t



Vi festade till det lite med fanta och rosévin, precis som vi lärt oss av bönderna i bonde söker fru.
Skillnaden var nog bara att vi hade det billigaste rosévinet vi hittade, och woolworths apelsinläsk,
(typ 4 kr/1,5 liter) Men, det var faktiskt ganska gott. Han vet vad han pratar om den där lyxbonden.
(För er som inte visste det, klicka på de små bilderna så blir de större)

Idag är ingen rolig dag,
idag känner jag att jag hatar det här landet.
För det första är jag alldeles sönderbränd, till och med att ha på sig kläder gör ont.
För det andra har jag ingen aning om hur man får jobb här. Har delat ut CV till de ställen där det står "Wait Staff required" eller likande. Men ingen lär ju höra av sig, min erfarenhet av att jobba på café eller i en bar sträcker sig till en tvåveckors praktik på Hugo när jag gick på högstadiet. Det kommer man inte särskilt långt med.
De få ställen jag vågat mig in på för att fråga om de söker någon arbetare har alla sagt nej, de behöver inte folk just nu.
Och, efter ett par nej ger jag upp. Sån är jag, vill inte få ett nej.
Jag har räknat ut att om jag inte jobbar alls under sex månader här har jag ungefär 1600 kr att leva på/vecka. Det kommer man inte långt med om man hade tänkt se något av landet.
Av den anledningen har jag endast ätit två rostbrödsmackor idag, och druckit en massa vatten. Äter man inte gör man inte av med pengar, eller hur?
Fast, jag inser att så kan man ju inte leva. I alla fall inte om jag hade tänkt se ut som vanligt när jag kommer hem, och inte som någon fånge från auchwitz. Så, kanske får det bli lite havregrynsgröt ikväll, innan jag går och lägger mig.

För övrigt har jag även öppnat upp ett bankkonto idag, med Commonwealthbanken, den ska tydligen vara störst i Australien. Valde det billigaste alternativet, 4 dollar/månad kostade det.
Så, någon gång inom de närmsta dagarna (eller i början på nästa vecka kanske) bör jag få hem ett Mastercard. Ytterligare en sak som är avklarad, men något jobb har jag fortfarande inte, så vad jag ska med kontot till är ett mysterium.

Jag förstår inte varför solen hatar mig så mycket.
Det räcker med att jag bara går ut en liten stund så är jag genast röd som en jag vet inte vad.
Solkräm hjälper inte!
Idag har vi först gått ända till Maroubra Junction (ni som varit i Maroubra vet säkert hur långt det är),
Där letade vi lite jobb, delade ut cv till ett café. Såklart kommer ingen ringa, jag har ingen erfarenhet av att jobba på café.
Efter detta gick vi ner till stranden och badade. Solade också litegrann, givetvis.
Efter detta sprang jag en runda i solen.
Ni kan ju föreställa er vilken färg min hud har just nu.
Jag är glad att jag har Aloe Veragelen jag fick i present av Alf och Siv.
Den kommer till användning kan jag lova.

Idag har jag gått på kurs,
för att lära mig allt om spritlagarna här i NSW.
Det är ganska mycket annorlunda här jämfört med Sverige,
man får nämligen en massa böter om man serverar alkohol till berusade.
Och, om man serverar till mindreåriga också, därför måste man kolla leg innan (även fast man hade id-kontroll i dörren) annars kan man få typ 11000 aud i böter. Dyrt!
Men, nu har jag mitt RSA-certifikat i alla fall. Och ett Taxfilenumber har jag ansökt om också,
bör få det snart (har jag riktigt otur kan det ta upp till 28 dagar, men det får vi väl hoppas inte händer).
Med ett sånt kan jag arbeta lagligt utan att behöva betala 50% i skatt.

När vi först kom till hostelet ville jag bara flytta ut,
nu när vi faktiskt har gjort det känns det lite sorgligt.
Lägenheten är bra, mycket bättre än vad jag ens hade hoppats på,
men ändå kommer jag sakna hostelet. Jag kommer sakna att kväva ett skratt varje gång nakenmannen från Belgien kommer in i rummet. Jag kommer sakna människorna där, speciellt mina frukostkompisar från Göteborg (som jag satt och åt med i typ en timme varje morgon innan Moa orkade sig upp) Fast, jag har iaf Roberts telefonnummer, och han har mitt. Så, vi får väl höras någon gång. De har nämligen skaffat sig en lägenhet i Bondi med egen städerska, pingisbord och hängmatta. Får väl hoppas att de fixar en inflyttningsfest.

När vi först kom till hostelet tyckte jag att alla ljuden var hemskt störande,
de sista dagarna märkte jag knappt hur högt tv:n lät mitt i nätterna,
när nakenmannen kom in mitt i natten, eller när Hanna gick tidigt på morgonen.
Fast, det trånga köket och den hemska diskborsten kommer jag inte sakna.
(fast, såklart bytte de ut diskborsten sista dagen mot en ny, istället för den hundra år gamla som fanns tidigare)

Efter en dag på stranden kändes det som ett måste att äta fisk,
så, sushi fick det bli. Mycket god sushi till och med. Och 1000 gånger billigare än i Sverige,
kanske för att halva sydneys befolkning består av asiater?
(Klara, om du läser det här, du kommer älska stället...)

Igårkväll följde jag och Moa med danskarna Freddy och Julian och tysken Oliver ut i Sydneys nattliv. Började allting på The Gaff, tydligen hade de någon coyote ugly inspirerad kväll, där folk var klädda i cowboyhattar och dansade på bardisken. Sjukt mycket folk var det också, typ studentveckan tredubbelt. Så, det stället övergav vi ganska snabbt och gick vidare till Kings cross (där transorna, hororna och strippklibbarna håller till). Nattens andra klubb var lite mindre folk, men alldeles för lite barpersonal. Sista stället vi gick till var något sorts hotell, med gratis dricka i baren (och gratis inträde såklart). Fast, man fick självklart inte välja vad man ville, öl, vin, champagne eller läsk var det. Förstår inte hur de kunde dela ut champagne gratis, kanske var det bara mousserande vin. När vi kom tillbaka till hostelet vid 2 tiden eller något sånt hade det helt plötsligt flyttat in nytt folk i rummet. Julian och Freddy bytte nämligen rum tidigare på dagen, förståeligt eftersom vi antagligen har det sämsta rummet (förutom kanske killarna från Göteborg som har kackerlackor i rummet och transor som bråkar utanför fönstret)

I alla fall, 2 svenskar från Göteborg hade flyttat in, så nu är det vi, dom, italienska Hanna och Belgiska killen som inte pratar, (Men tydligen hade klätt av sig naken inför Freddy när de var ensamma i rummet). Imorse kände jag för att vara lite social, så Göteborgarna från rummet, jag och göteborgarna från grannrummet bildade ett svenskbord vid frukosten på gården. Min dialekt kände sig lite utanför bland alla goa gubbar (är det inte sjukt att folk från göteborg inte vet vart Norrköping ligger?)
Moa var för slö för att gå upp och socialisera, så hon sov, ensam i rummet med den belgiske killen. Läskigt värre.

På Lördag har vi föressten skrivit upp oss för en kurs, vi ska ta RSA (lära oss hur man serverar alkohol på ett ansvarsfullt sätt, så att man inte serverar mindreåriga eller något sånt). För att få jobba på barer, restauranger, caféer och liknande i New South Wales måste man nämligen ha ett RSA, annars blir polisen inte glad. Så, på lördag ska vi lära oss sådant, och förhoppningsvis skaffa oss jobb efter det.

Igår upptäckte vi något underbart,
idag försökte vi hitta tillbaka till den platsen. Efter en lång stunds irrande runt på George Street, Market Street, Pitt Street och allt vad gatorna nu heter hittade vi. Vad var det då vi letade efter? Vad var det underbara?
Jo, McDonalds! För, den här mcdonaldsrestaurangen har nämligen gratis trådlöst internet. Bara att ta med datorn och äntligen kunna skriva med alla alfabetets bokstäver. Och sen så kan man ju passa på att äta samtidigt, för Mcdonalds här är billigare än i Sverige, men ketchup, salt och sugrör måste ma fråga om. Tydligen använder folk här inte sånt eller något.

Imorse upptackte vi hur manga svenskar det faktiskt bor pa vart hostel.
Overallt hor man svenska,
och vill man fraga nagon nagot kan man nastan chansa och fraga pa svenska,
troligtvis kommer manniskan forsta.
Nackdelen ar ju att man inte kan prata skit om folk hur som helst,
om man nu skulle vilja det.

Imorse rindge Bobby,
om vi ville kunde vi fa flytta in redan ikvall.
Glada gick vi och fragade hostelfolket om vi kunde flytta ut tidigare.
Det gick bra sa han, men vi kunde glomma att fa nagra pengar tillbaka,
betalat ar betalat.
Elakt tyckte vi,
men bestamde oss for att stanna kvar pa hostelet tills pa fredag som planerat.
Kanns inte sa kul att betala for tva boenden pa samma gang liksom.

Annars har vi mest turistat oss idag,
lekt vid operahuset och harbour bridge,
gatt runt i underbaraste darling harbour,
en tur i chinatown och saklart gatt runt i hyde Park,
vad gor ni sjalva en solig, varm dag som denna?

Till skillnad fran det forra negativa inlagget ar jag nu positiv till framtiden,
i alla fall i tre manader fran och med nu.
Idag var namligen jag och Moa namligen borta i Maroubra for att titta pa en lagenhet,
(eller en studio egentligen, ett rum med kok, sovrum och vardagsrum i ett, och ett litet badrum)
En fin lagenhet var det, men det som var allra bast var omradet,
lagenheten ligger namligen pa ca 2 minuters gangvag fran Maroubra beach,
en lang bred sandstrand.
I alla fall, efter att ha tittat pa lagenheten bestamde vi oss for att skriva pa kontraktet och betala for de forsta tva veckorna som deposition.
Pa Fredag flyttar vi fran hostelet och in i lagenheten.
Tydligen var lagenheten valdigt popular,
det ringde folk som ville komma och se den hela tiden.
Hyresvarden Bobby berattade att det ar svart att hitta en lagenhet den har tiden pa aret,
och eftersom den har var skapligt billig ville manga ha den.
Men, eftersom Bobby, som kom fran Polen, hade bott och jobbat i Stockholm bestamde han att vi skulle fa se den forst.
Han gillade tydligen Sverige och svenskar. Bra for oss,
synd for de stackarna som hade blivit lovade en visning senare pa dagen.

Sa, nu har vi boende i tre manader,
sen far vi se vad som hander,
vill vi stanna langre far vi gora det,
om vi sager till i god tid.
Vi hade en annan visning inplanerad imorgon,
i Darlinghurst, mitt i centrala sydney, bredvid hyde park.
Men, vi gick forbi den lagenheten imorse och den sag inte alls lika fin ut,
inte fran utsidan i alla fall. Sa, efter vi hade skrivit pa ringde jag till kvinnan med den andra lagenheten.
Hon blev jatteglad for att jag var sa snall och berattade att vi hade hittat nagot annat,
tydligen gor folk inte det normalt sett, de bara skiter i att dyka upp.