Jobbat idag,
utan att tjäna någonting. Börjar irritera mig lite, att jag inte är bättre på att sälja.
Men, jag lär mig väl förhoppningsvis. Paolo gör sitt bästa för att få mig att förstå hur man gör i alla fall.
Och, faktiskt var jag i alla fall väldigt nära att sälja idag.
En kille som jag träffade igår sprang förbi idag med,
och stannade självmant när han såg mig idag.
Så, jag övertalade honom att skriva på,
jag fick hans körkort och allt,
men när jag håller på och skriva av namnet får jag syn på födelsedatumet,
han fyllde inte 21 förrän om ett par månader. Synd.
Man måste nämligen vara 21 för att få donera pengar.
Betydde att jag inte fick något sälj idag heller.
Han gav mig dock sitt telefonnummer, tyckte jag skulle ringa honom för att gå ut på lördag.


Men,
jag har i alla fall lärt Paolo en massa svenska idag.
Blinka lilla stjärna sången, sex laxar i en laxask och sånt nödvändigt.
Det är viktigt att sprida det svenska språket!

Skulle koka potatis förut,
stoppade ner handen i potatispåsen och tar upp en potatis.
Och vad ser jag? Joo..en massa vita små larver som krälar på potatisen.
Chockad slänger jag den och tittar ner i potatispåsen,
hela påsen är full med larver som kryper runt på mina potatisar.
Hemska saker.
Behöver jag säga att jag slängde påsen?

Nackdelen med mitt jobb är att man måste stå upp hela dagarna,
De första timmarna är det helt okej,
men när klockan börjar närma sig fem-halv sex, då känner man bara för att hugga av fötterna och benen.
Så, just nu sitter jag på sängen,
orkar inte riktigt röra mig. För, jag måste ju stå upp precis lika länge imorgon igen.
Men, jobbet är i alla fall roligt.
Jobbar nämligen med en massa roligt folk,
idag med Emelie från Örebro, Judy från Nya Zeeland och Paolo från Sydney.
Och en massa roligt folk får man prata med,
även om jag inte lyckades sälja något idag.
Idag stod vi inte i ett köpcentrum, utan på Martin Place.
En torgliknande gata mitt emellan en massa kontor.
(Vilket innebär att bara en massa upptagna affärsmän går förbi)
Men i alla fall, 34 grader har det varit idag,
inte världens roligaste dag att stå ute i solen.
Lite väl varmt liksom.

Okej,
då har jag jobbat första dagen,
och faktiskt lyckades jag få en gubbe att skriva på för att ge pengar.
Flera andra ville också skänka, men bara en engångssumma i kontanter,
och sådant får jag inte göra. Måste vara en summa varje månad, från visakort eller så..

Men i alla fall, ett sälj. Ger i alla fall 75 dollar, så helt förgäves har jag inte jobbat.
Och, en kille gav mig en blåbärsscones
Han hade nämligen varit och handlat frukost och jag sa, på skämt,
något i stil med "Soo..Did you buy anyting for me?"
Så, då räckte han fram påsen med scones.
Jag försökte förklara att jag bara skämtade,
men han berättade att han var allvarlig.
Så han gav mig sin scones och önskade mig en trevlig dag.
Finns mycket sånt trevligt folk här i Australien.

För övrigt simmade tydligen en haj in till stranden i Coogee igår,
och simmade sedan vidare hit till Maroubra.
Läskigt och sånt. Tänk om jag hade varit och badat då..

Nu skulle jag kunna skriva om gårdagens IKEA-besök,
jag skulle kunna skriva om utebion i Olympic Park.
Jag skulle kunna skriva om dagen på The Rocks market och grönsaksmarknaden på Paddy's market.
Men,
det tänker jag inte göra. För imorgon börjar jag jobba.
Det är alltid läskigt första dagen på ett nytt jobb.
Om det nya jobbet till på köpet är i ett land på andra sidan jorden,
där man pratar ett annat språk än Svenska.
Då blir det 3000 gånger läskigare.
Så, istället för att skriva om helgen ska jag istället oroa mig för imorgon,
och sitta här och vara alldeles nervös.
Trevligt va?

Nu verkar vi ha fått igång internet här igen,
någon tekniker var här och fixade. Får hoppas det hjälper.
Nu ska vi åka iväg till IKEA för att få en liten dos av Sverige,
efter det blir det utebio i Sydney Olympic Park.
Den andra Narniafilmen visar de.
Blir nog kul.

Bobby lånade oss föressten världens sämsta film igår,
en komedi skulle det vara.
I princip det enda de gjorde i filmen var att skrika,
skrika och sjunga litegrann. En timme och 20 minuters tortyr ungefär.

Åka till Manly hade vi planerat idag.
Den stranden är tydligen finast i Sydney eller något,
men vädret blev så dåligt,
så vi vandrade på Harbour Bridge istället
(Medan den finns kvar, fyrverkerierna på nyår skjuts nämligen därifrån...)


Brobro


Man var litegrann inspärrad mellan stängsel och taggtråd där man gick,
kanske skulle folk hoppat från bron annars?


Man hade fin utsikt över Circular Quay och operahuset i alla fall..


Vi gick till Royal Botanic Garden efter bropromenaden,
vila benen eller nått sånt..


Det finns en massa rosor och andra blommor där..


Det finns lejon också, jag skrämde en av dem. Ser ni hur rädd han ser ut?


Fast, sedan insåg han att han är ett Lejon,
lejon äter människor. Lejonet åt min hand..


Jag skulle ta ett vackert kort på rosorna,
men plötsligt var Moa där i bakgrunden och lekte voltige med stackars Lejonet.
Eller, stackars..det var rätt åt honom, han åt ju upp min hand.

..Eller i alla fall på mammas begäran.
Jag pratade nämligen med familjen, mormor, morfar och moster tidigt imorse.
(Sent på julaftonen i Finland dock)
Första gången jag pratade med dem efter att jag åkte hit.
Över en månad. Så länge har det aldrig gått utan att jag pratat med dem,
men desto roligare att prata med dem då. Eller något sådant.

I alla fall, för att komma till saken.
Mamma ville se bilder på mina julklappar som jag köpt för pengarna hon och pappa gav mig.
(Alltså, julklapparna från föräldrarna som de inte ännu sett..)
Så, här har ni dem!


Gul klänning från Supré. Lite lätt genomskinlig märkte jag, men det blir nog bra ändå. Behöver ju inte ha svarta underkläder..


Japp, bikinibilder. Tur att jag är så grymt snygg så att alla utvikningstidningar, playboy och allt vad det nu heter kommer ringa mig. Ska bli ett sant nöje att tacka nej. För övrigt, anledningen till bilden är mina nya badshorts,


Australia stod det tydligen på framsidan på shortsen märkte jag. Och Moa insåg att mönstret bildade ordet billabong. Massa dolda meddelanden på shortsen. Litegrann som The Da vinci code (Som jag för övrigt snart har läst ut, efter att ha sett filmen för typ ett år sedan..)

Vad hittar vi på såhär dagen före den stora dagen?
Dagen före dagen vi har räknat ner till i en månad snart.
dagen vi har markerat med en stor ring i almenackan och varje dag ritar ett kryss,
tills vi snart bara har ringen kvar.

Jo, den dagen ska vi bege oss till Randwick och se på bio.
Självklart ska vi se filmen Australia,
som det är sån hysteri om här nere.
Förståeligt eftersom den utspelar sig i Australien. Vad filmen handlar om vet jag inte riktigt,
det framgår inte av reklamen, men det har väl med kärlek att göra antar jag. 3 timmar lång är den också,
får väl se om jag avlider efter hälften eller inte.
Eftersom det är tisdag idag kostar bio bara 7 dollar,
35 kronor för att gå på bio, det är inte ofta det händer..

Åkte till Paddy's Market i Chinatown idag,
Helt packat med folk var det,
och allt man kunde tänka sig fanns där.
Vi var dock mest ute efter mat,
för Paddy's market har en grymt stor frukt och grönsaksmarknad.
Billigt är det också.
Har köpt på mig en massa grönsaker som Aubergine, Zucchini, Svamp, Persikor, bok choy, avocado,
men också lite fisk och kött. Vad det kostade? 9.9 dollar (ca 50 kr)
Och nu får jag nog äta grönsaker i en vecka eller något.
Tur att det är nyttigt..


Julpyntat hade de gjort också, och ibland kändes det som att man var ensam om att inte vara asiat. Lite så var det nog också.


En hel massa grönsaker..

Var på min callbackintervju idag,
Först fick jag fick följa med till något köpcentrum där en kille stod vid en monter och försökte sälja american expresskort. Fick se på det ett tag, och sedan lyssna på de gyllene reglerna eller något liknande.
Typ, man ska alltid le och ha ögonkontakt med folk.
Gick sedan tillbaka till kontoret, fick fylla i ett par papper,
och blev sedan intervjuad av ytterligare en person.
Han verkade dock tycka att jag skulle passa för jobbet,
för på lördag ska jag dit på utbildning.
Får se vad det är för någonting.
Är dock lite rädd för att jag inte ska kunna sälja någonting.
Första två veckorna skulle de tydligen vara lite snälla och ge mig dubbel lön för ett sälj eller något liknande,
men sedan blir det nog svårt. (Blir nog svårt de första veckorna med, jag är värdelös på att lura pengar av folk)
Men, jag får väl testa och se hur det går. Det är ju ett jobb i alla fall.

För övrigt blev det sushi till mat idag,
jag älskar att det är så billigt här,
och så mycket godare än i Sverige.

Satt och väntade i Hyde Park på att Moa skulle komma in till stan,
vi skulle nämligen leta julklappar åt hennes familj.
(La familia, jag är inte lika generös som Moa tyvärr, ni får julklappar/födelsedagspresenter när jag kommer hem istället, blir så dyrt att skicka)
Plötsligt insåg jag att Starbucks låg precis över gatan,
så jag gick dit och köpte mig en Cherry-dark chocolate-mocca-frappuchino. Mycket gott.

Här har ni mig i Hyde Park med min avancerade kaffedrink.

När Moa väl kom in till stan gick vi och åt mat,
Buffé på Pizza Hut. Sådär lagom nyttigt med en massa pizza, vitlöksbröd och efterrätter
(Chokladpudding, glass och massa frukter)
Men gott var det, även om det kanske inte ser så ut på bilden. Min mobilkamera är väl inte den allra bästa.

Var inne på Myers idag,
hittade världens kanske snyggaste klänning.
Eller, jag överdriver, men den var fin.
Tror jag, vad tycker ni?
Borde jag betala ca 450 kr för den här?





Kanske jag belönar mig med den klänningen om jag får i alla fall ett av jobben.
Får väl se.

Detta får mig alltid att skratta,
som att stackars någon stackars människa som heter Bill Posters ska bli åtalad.
Över hela staden står det skrivet,
som för att håna honom.
Känner att jag älskar människan som har klottrat på väggen.
Litegrann i alla fall.



För övrigt var jag på intervju idag,
kändes rätt okej ändå,
där jag satt och berättade om mina servitristalanger.
Såklart jag kan bära en massa tallrikar och bestick samtidigt,
och såklart jag kan lägga upp mat på tallrikar snyggt.
Får jag jobbet blir det hårdträning fram tills Nyårsafton, med alla tallrikar vi har här i lägenheten.

Var på intervju imorse,
för ett jobb som jag ärligt talat fortfarande inte riktigt vet vad det är.
Av papprena jag fick fylla i verkade det handla om sales and marketing. I vilken form är jag inte säker på.
Chefen, som intervjuade mig var från skottland och pratade sjukt snabbt.
(Som att skottska inte redan är den värsta engelska dialekten)
Men, tror att han pratade om att man skulle jobba mot banker, typ citibank (Som man för övrigt hatar innerligt efter den hemska vänsterprasselreklamen) och försöka få folk att byta bank eller nått sånt. Och det verkade som att man skulle stå vid en monter i köpcentrum (Typ som irriterade telenormänniskorna som finns överallt i Norrköping).

Det värsta med intervjun var att alla var så fint uppklädda i kjol/kostymbyxor och en vacker skjorta/blus, och självklart högklackade svarta skor på tjejerna och en avancerad håruppsättning. Så finklädd var inte jag. Och, alla andra som blev intervjuade verkade komma från Australien. Stor chans tänkte jag. Men, i eftermiddags ringde de upp mig och berättade att de gärna ville ha mig på en andra intervju/information om jobbet. Jag var tydligen en av de utvalda som hade gjort bra ifrån sig. Jag förstår inte hur det gick till, men okej. Alltid bra att få veta att man inte är helt värdelös. Så intervju nummer två med det företaget på Torsdag. Kanske kan jag då få reda på vad man ska göra på det jobbet. Imorgon är det dock dags för intervju med någon sorts restaurang/café. Kanske kan jag ha lite tur och få åtminstone ett av jobben?

Igår var det dags för utekväll igen,
Kings Cross Hotel hade vi bestämt oss för, fastän det kostar 10 dollar i inträde.
Men, det blev en rolig kväll, så det var det nog värt.
Där inne träffade vi nämligen Rick, Ben och ett par andra australiensare,
Rick tog oss så småning om med till en gaybar,
trevligt ställe. Planen var att shota där, men tydligen slutade de servera shots efter 2 AM.
Annars blev folk för fulla eller något.

I alla fall, tog sista bussen (halv 4) hem till Maroubra,
(Älskar att bussarna går så sent, så borde det vara hemma med).
Och världens kanske bästa busschaufför körde bussen,
när vi skulle gå av på ändhållplatsen frågar han oss vart vi ska,
"Just up that hill" svarar jag,
och vad händer då?
Joo..busschauffören kör upp för backen och ända bort till vår gata.
Tydligen slutade han sitt pass då, och skulle tillbaka till stan och kunde ta en liten omväg.
Himla snällt.

Och australiensarna ville tydligen träffa oss igen,
så de fick Moas nummer (Jag hade hela kvällen låtsats att jag inte hade nått australiensiskt nummer för att slippa killar som ville ha ens nummer för att träffas senare..)
Får väl se om de ringer och om de vill hitta på något nästa helg eller så,
Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Men men..

Idag har vi gått långt, över en mil.
Vi gick nämligen ända till Coogee (det verkar inte så långt när man åker buss, men i 30 graders värme och en stekande sol känns det längre)
Och, ungefär 6 km visade det sig vara. Om man är någorlunda bra på matte kan man räkna ut att fram och tillbaka blir det 1.2 mil. Efter den lilla promenaden gick jag bort till poolen och simmade ungefär 500 meter.


Målet med vår promenad, Coogee beach. Där satte jag mig med en stoooor jordgubbsmilkshake. Mycket gott.

Märkte imorse att mina byxor helt plötsligt har blivit så stora,
antingen har de töjt ut sig (allihopa) eller så har all denna motion gjort mig smal.
Vilket kanske är den troliga orsaken. Motion i kombination med att jag på 3 veckor inte har ätit småätit chips, godis och sånt skräp. Jag är för snål för att köpa sånt.(Förutom milkshaken idag då) Men, det är bra. Jag är duktigt jag.
Australienresan blev plötsligt till ett fat camp. Inte för att jag egentligen behövde gå ner i vikt, men ändå.

Tog en promenad i regnet nyss.
(Det regnar mycket här tydligen).
Men, någon lugn promenad fick jag inte,
telefonen avbröt mig hela tiden.
Först ringde någon kvinna från ett företag jag inte har någon aning om vad det var,
hon bad mig svara på tre frågor. Okej sa jag,
men efter första frågan tog det stopp. De ville nämligen anställa någon för minst tre månader, helst fyra eller mer.
Jag lämnar Sydney om 2.5. Hon sa att hon då tyvärr inte kunde erbjuda mig något jobb.

Ett par minuter senare ringer en man och frågar om jag är intresserad av jobbet som servitris.
Jag svarar ja (återigen har jag ingen som helst aning om vad det är för jobb jag har sökt).
Han frågar mig om det stämmer att jag kommer från Sverige. Jag svarar ja,
-Are you here on a working holiday visa?
ja, svarar jag och hoppas att han inte lägger på luren. Folk brukar nämligen inte gilla sådana med working holiday visa,
vill helst ha aussiemedborgare. Men då chockar mannen mig.
-Vad bra, då kanske vi kan ta samtalet på svenska istället, eller vad säger du?

Tydligen var han svensk, och hade en restaurang/café i Sydney. Så, han erbjöd mig att komma på en intervju på onsdag, fika litegrann och prata i ca 15 minuter som han sa. Såklart svarade jag ja,
jobbar mycket hellre i en restaurang än går runt på gatan och säljer saker. Får hoppas på det bästa.

För övrigt har jag en till intervju på måndag som handlar om att promota saker,
tjejen som skulle intervjua är svensk. Finns tydligen gott om svenskar här på andra sidan jorden.

Andra Sydneyintervjun är nu över,
och den här gick nog lite bättre än den andra i alla fall.
Fast, inte heller den här intervjun var en riktig arbetsintervju.
Men, jag ska ta det från början. (Såklart är ni jätteintresserade).
Vi hade nämligen fått en adress som skulle ligga mitt emot Sydney universitet,
så vi skrev en vacker karta, med hjälp av google maps, och begav oss sedan mot staden.
Vi gick och gick,
Kom till Redfern, kanske det skabbigaste området i Sydney.
Helt klart ett område man inte vill gå runt ensam i mitt i natten.
Tillslut hittade vi rätt gata, och rätt gatunummer, men det såg helt fel ut.
En radhuslägenhet, utan skyltar eller sånt.
Kunde det verkligen vara ett kontor?

Efter ett tag kom två tjejer gående,
de såg ungefär lika förvirrade ut som oss.
De skulle också på intervju, dock en halvtimme senare än oss.
Men, ingen av oss ville gå in ensamma,
så vi ringde på dörren och gick in tillsammans.
(Stället var dock inte så läskigt därinne, såg ut som ett vanligt kontor ungefär, fast lite mer nattklubbsaktigt än t.ex. Teliakontoret i Norrköping)
Andrew mötte oss där inne och berättade kort om jobbet.
Vi fick berätta om vi hade gjort något liknande tidigare.
(Promotat klubbar osv.)
Sedan fick han våra telefonnummer
(Det är lika kul varje gång någon frågar om ens telefonnummer, för i princip ingen backpacker har koll på sitt australiennummer, så varje gång får man ta upp mobilen och titta vad man har för nummer egentligen)
Kanske ringer han nästa vecka, får hoppas det. Han behövde nämligen 2 tjejer och 2 killar till.
Får hoppas att vår svenska charm räcker.
Andrew hade nämligen bott i Uppsala ett tag, berättade han för oss på svenska.
Och hade varit på en svensk fest igår, där alla var klädda i blonda peruker.
Så, nu hoppas jag på att han, precis som hyresvärden Bobby, gillar sverige tillräckligt mycket för att ge oss svenskar förtur.

Gick ner till klippoolen förut,
tänkte att jag skulle simma ett par längder,
precis som jag brukar göra på badhuset hemma.
Såklart blev det ju iskallt, molnigt och blåsigt när jag väl kom fram.
Men hade jag gått ända dit var jag ju liksom tvungen att bada.
Så, jag simmade en halv km
(uppskattningsvis, jag vet inte hur lång poolen är)
Det räckte tyckte jag. Det är svårt att simma när det blåser, blir så mycket vågor i vattnet,
och eftersom vattnet är salt svider det när man får in saltvattnet i ögonen.
Jag hade för övrigt poolen för mig själv, det var fördelen med hemskvädret.
(Förutom de två kineserna som sprang runt och tappade upp saltvatten i plastflaskor och sedan hällde tillbaka i havet)