Jag satt och tittade på AFV när jag kom ihåg en sak,
i somras när vi åkte finlandsbåt hände ju typ världens roligaste sak.
Båten åkte sakta fram genom Stockholms skärgård,
jag stod längst fram för att fota stockholm med kaknästornet i solnedgången,
brorsorna stod bredvid, det blåste litegrann, sådär som det alltid gör när man står längst fram i en båt..

Bredvid färjan åkte segelbåtar förbi, och himlen var täckt av luftballonger,
som alltid när det är fint väder en sommarkväll i stockholm...
Brorsorna stod och pratade om allsång på skansen,
undrade om vi skulle se det från däck.. Jag dumförklarade dem, det var ju inte ens rätt dag, vilket kanske säger mer om mig än dem, hur pensionärigt är det inte att veta att allsång på skansen går klockan 20.00 på tisdagar?

I alla fall, segelbåtarna åkte runt färjan, vinkade åt folket på soldäck,
folk vinkade tillbaka, mestadels finnar som envisas med att gå runt i träningsoveraller från 80-talet,
och tro mig, sådana finns det gott om på finlandsfärjorna, tillsammans med ryssar som går runt i badtofflor.
En segelbåt kom i alla fall väldigt nära, jag minns att min bror sa, titta, vi kommer att krocka,
mannen med orange flytväst i segelbåten verkade dock inte märka detta,
han satt nämligen glatt och vinkade åt de träningsoverallklädda finnarna.

Då, plötsligt tutar finlandsfärjan, och högt låter det, som att huvudet skulle sprängas,
jag och mina bröder står nämligen precis bredvid högtalaren.
Jag och alla människor runt om kring mig trycker snabbt händerna mot öronen för att stänga ute oljudet,
men mina bröder hade en annan idé,
de slänger sig nämligen ner i en hög på marken, vad det nu skulle hjälpa,
oljudet slutar, segelbåten styr undan och färjan åker lungt in mot hamnen.

På marken ligger mina bröder kvar, jag skrattar, skadeglädje är roligt,
jag är inte ensam om att skratta, folket runt omkring mig gör samma sak,
och en finne går fram till dem och säger något på finska.
Allt folk runt omkring oss glor, alla såg nog idioterna som slängde sig ner på marken när båten tutade,
det var kul. Ibland när jag har tråkigt brukar jag återberätta den här historian för mina bröder,
och varje gång säger de "Håll käften"
Så jag håller käften, men med ett leende på läpparna.



Tänkte jag skulle lägga in en bild från solnedgången och stockholm som jag fotade då, men de ligger på andra datorn, så istället får ni beundra min cd-skiva, kul va?