Favorit
en bild som jag tagit och är nöjd med.
Bilden är långt ifrån perfekt,
men för mig betyder bilden minnen.
Utflykter på lågstadiet, springa igenom fårhagen,
äta pannkakor med socker. Leta släta, runda stenar med hål i på stranden.
Lära sig kasta macka.
Titta på hästarna vid travbanan och bryta av nyckeln i cykellåset och få släpa hem cykeln.
Det är det jag ser i bilden, och därför tänker jag inte på elledningarna i bakgrunden och annat oviktigt.
Istället ser jag det som en del i bildspelet om mitt liv,
eller något annat lite mer poetiskt om man så vill.
Mårran
jag skrattade åt mormors ormfobi,
åt pappas spindelrädsla.
Jag sjöng och pratade oavbrutet,
någon scenskräck var det inte tal om för mig inte.
Men det fanns en sak som skrämde mig mer än något annat.
Mårran! När jag satt där hemma i soffan och såg på mumindalen kom plötsligt det stora, lila monstret och skrämde mig.
Vad är det för sätt? Förstöra muminmammans röda rosor och sno deras smycken.
Frysa saker gjorde hon också, den jäveln.
Jag kommer ihåg att jag drömde mardrömmar om den där Mårran som sakta vände sig om,
det knarrade i marken som hon frusit till is. Med en släpande röst sa hon "Jag kommer tillbaka.." om och om igen.
Jag var rädd för den gången hon skulle komma tillbaka. Ville att hon skulle hålla sig borta.
Mårran, en mycket otrevlig typ...
Barndomens dumhet
När jag var liten, sådär 9-10 någonting gick jag på Svärtingehus, precis som alla andra Svärtingebarn. Jag sprang runt på gatorna och lekte, precis som alla andra svärtingebarn.
Vi var annorlunda jämfört med stadsbarnen, vi spelade innebandy på gatorna, var inte det minsta rädda för bilar. Varför skulle vi? Vi levde ju skyddade i Svärtinge, där ingenting hemskt kunde hända. Inga bilar kunde köra över oss, det fanns inga farliga människor ute sent på kvällarna. På skolrasterna lekte vi i trädgården, dunkkurragömma, påven bannlyser och allt såntdär. Vi åt av körsbären och vinbären som växte på skolgården och vi aktade oss noga för de svarta bären, bären som lärarna sa var giftiga, bären man kunde dö om man åt av.
En gång åkte vi på utflykt till stan, vi sprang före lärarna, vi lekte, precis som vi gjorde i Svärtinge. Vi skulle till folkparken, problemet var bara att ingen hittade dit. Ingen förutom lärarna, men de var långt bakom oss. På en bänk satt ett par män, skäggiga och smutsiga. Vi gick fram till dem, hälsade på dem. Berättade att vi var från landet och inte hittade till folkparken. Männen skrattade åt oss, luktade illa, frågade om vi inte skulle ha oss en slurk öl. Vi blev rädda, sprang därifrån, tillbaka till lärarna. Självklart blev de arga, vi hade sprungit iväg utan att tänka på vad som kunde hända. Tillsammans gick vi sedan till folkparken, tänkte på alkoholisterna på sin parkbänk.
Det var första gången vi insåg att världen inte är som Svärtinge. När jag var liten, sådär 9-10 någonting gick jag på Svärtingehus, precis som alla andra Svärtingebarn. Tillsammans med dem delade jag barndomens dumhet, visste inte mycket om världen utanför trygga Svärtinge. I Svärtinge fanns inga alkoholister, inga krig, ingen svält, inte ens bilarna behövde man akta sig för. Inte förrän jag var runt 9 år förstod jag att ett liv i ett villaområde med gräsmattor, fotbollsplaner, saft och bullar inte var verkligheten för alla i världen.
Skrivstil och solblekt hår
När man var liten, gick på lågstadiet/mellanstadiet tvingades man alltid skriva skrivstil,
man skulle lära sig, hette det.
Lära sig inför man började högstadiet, för där var lärarna inte snälla,
där skulle man tvingas skriva skrivstil hela tiden,
och gjorde man inte det skulle man få dåliga betyg.
Så precis som alla andra skrev jag alltid skrivstil fram tills jag var 13,
för då började jag på högstadiet och insåg att det inte behövdes.
Varför krångla till det när man kan skriva normalt, hette det där.
Jag har inte skrivit skrivstil på sex år,
jag tror inte jag kan längre,
det gör inget. Det gör absolut ingenting.
Föressten, titta så ljust hår hår jag hade i Lettland,
i september förra året.
Är det inte sjukt hur solen kan bleka håret, för att sedan försvinna och få det att mörkna igen?
Solen, det är en underlig sak,
är det ett eldklot, är det en stjärna eller är det en jättestor lampa?
Vem vet, egentligen? Det är ju inte så att någon varit där på besök.
Ung och dum
På mattelektionerna när man gick i typ tvåan,trean någonting fick man rätta sina svar själv med hjälp av facit,
Ville man så ändrade man sina svar så att de stämde överens med facit,
ville man så skrev man bara av facit utan att räkna överhuvudtaget,
det var liksom ingen stor grej, alla fuskade.
Men det fanns ett annat problem med facit,
hur fan uttalade man det?
Min klass var uppdelade i två läger,
de som höll på FASIT och de som höll på FAKIT,
jag kommer ihåg att det var stora bråk om det där,
bara för att ordet råkade stavas med c, och som alla vet kan man ju uttala c på två sätt,
Självklart kom ingen på tanken att fråga läraren,
sånt gjorde man inte, istället blev vi ovänner över detta..
Vilken sida jag höll på? FAKIT,
jag skyller på att jag var ung och dum..
Vart tog de goda glassmakerna vägen?
begav mig till folkparken, där var isglassen slut..(fanns bara cocacolaäckelsmak)
Gick till Ica strömmen, Twister var slut..dock fanns en annan isglass,
Hulken, en glass klart anpassad för små barn, limegrön och lila, med en stor hulk på pappret,
men jag ville ha isglass, det ville jag verkligen,
så jag gick till kassan och köpte den,
kände hur folk glodde på mig,
som om de tänkte, ska hon köpa den där glassen?
Den äter min son som är 4..
Men, jag brydde mig inte, jag betalade för glassen och stoppade den i munnen,
trodde jag skulle känna en citron/limesmak,
vad ska annars limegrön isglass smaka?
Coca cola visar det sig, grön coca cola och lila vattenmelon,
Vart är världen påväg?
Jag kommer ihåg förr i tiden,
det var kanske 2002,
jag och Lina höll till i stallet,
det var sommar, det var varmt,
vi gick till Cafeterian, köpte glass,
Triumfglass, jag valde alltid BRIS-Isglassen,
det var den bästa glassen någonsin, ljusblå calippoliknande sak,
med smak av tropiska frukter,
underbar glass...
Varför de slutade tillverka den förstår jag inte, den glassen var godast någonsin,
den och 88-blåbär..
Numera verkar ju isglasssortimentet vara påväg utför,
allt smakar coca cola och det är hemskt..
Tänkte lägga in en bild på brisglassen,
men jag hittar ingen bild, ingenting om den,
Är det bara jag som kommer ihåg BRIS-Isglassen?
Hasselnötskola
inget ovanligt..det gör jag nästan varje dag..
Idag gick jag dock förbi matsalen och fick för mig att titta in,
och till min förvåning hade de bytt inredning i hela matsalen..
Under de sju år jag gick där förändrades nog ingenting..
I alla fall, kom och tänka på när man gick på lågstadiet,
det var fredagskväll, det var disco i matsalen..
Klockan var väl typ sex, tillsammans gick man till discot,
man hade på sig sina finaste kläder
(i mitt fall innebar fina kläder en grön tröja, en hängseljeansklänning utanpå detta och vita strumpbyxor)
Väl där på discot började man med att gå in i rummet bredvid matsalen,
vanligtvis var detta ett klassrum, under discona förvandlades detta till godiskiosk,
och det var där man samlades..
I matsalen spelades musik, och ibland gick man dit, sprang runt litegrann,
jagade varandra eller stod mitt på golvet och hoppade okontrollerat upp och ner på stället..
Varje hel och halvtimme spelades en tryckare,
pojkarna med vattenkammat hår bjöd upp en lagom till detta,
man stod där mitt på golvet i strålkastarljusen,
för att sedan skynda därifrån när ledmotivet till Titanic eller liknande var slut..
Man återvände till godiskiosken,
där de sålde hasselnötskola för 25 öre,
detta innebar att man var tvungen att köpa två,
det visste alla, sånt kunde man räkna ut fast man bara gick på lågstadiet.
Trots detta sa man alltid, "en hasselnötskola tack",
bara för att få svaret att "du måste köpa två, det finns inga 25 öringar"
självklart visste man detta, men man tyckte detta var fruktansvärt roligt,
och upprepade detta varje gång,
alla gjorde detta, förutom de stackarna som var nötallergiker och inte kunde köpa 25öres kolan..
När klockan blev åtta gick man hem,
mellanstadiebarnen fick stanna kvar till halv tio,
detta var man fruktansvärt avundsjuk på,
man tänkte..när jag blir stor,
då ska jag också stanna kvar så länge..
Men, så blev det dock inte,
när man gick i sexan hade matsalsdiscona förlorat sin charm,
det var inte längre roligt att leka jaga i matsalen och köpa billig kola..
Sommarkväll
i somras när vi åkte finlandsbåt hände ju typ världens roligaste sak.
Båten åkte sakta fram genom Stockholms skärgård,
jag stod längst fram för att fota stockholm med kaknästornet i solnedgången,
brorsorna stod bredvid, det blåste litegrann, sådär som det alltid gör när man står längst fram i en båt..
Bredvid färjan åkte segelbåtar förbi, och himlen var täckt av luftballonger,
som alltid när det är fint väder en sommarkväll i stockholm...
Brorsorna stod och pratade om allsång på skansen,
undrade om vi skulle se det från däck.. Jag dumförklarade dem, det var ju inte ens rätt dag, vilket kanske säger mer om mig än dem, hur pensionärigt är det inte att veta att allsång på skansen går klockan 20.00 på tisdagar?
I alla fall, segelbåtarna åkte runt färjan, vinkade åt folket på soldäck,
folk vinkade tillbaka, mestadels finnar som envisas med att gå runt i träningsoveraller från 80-talet,
och tro mig, sådana finns det gott om på finlandsfärjorna, tillsammans med ryssar som går runt i badtofflor.
En segelbåt kom i alla fall väldigt nära, jag minns att min bror sa, titta, vi kommer att krocka,
mannen med orange flytväst i segelbåten verkade dock inte märka detta,
han satt nämligen glatt och vinkade åt de träningsoverallklädda finnarna.
Då, plötsligt tutar finlandsfärjan, och högt låter det, som att huvudet skulle sprängas,
jag och mina bröder står nämligen precis bredvid högtalaren.
Jag och alla människor runt om kring mig trycker snabbt händerna mot öronen för att stänga ute oljudet,
men mina bröder hade en annan idé,
de slänger sig nämligen ner i en hög på marken, vad det nu skulle hjälpa,
oljudet slutar, segelbåten styr undan och färjan åker lungt in mot hamnen.
På marken ligger mina bröder kvar, jag skrattar, skadeglädje är roligt,
jag är inte ensam om att skratta, folket runt omkring mig gör samma sak,
och en finne går fram till dem och säger något på finska.
Allt folk runt omkring oss glor, alla såg nog idioterna som slängde sig ner på marken när båten tutade,
det var kul. Ibland när jag har tråkigt brukar jag återberätta den här historian för mina bröder,
och varje gång säger de "Håll käften"
Så jag håller käften, men med ett leende på läpparna.
Tänkte jag skulle lägga in en bild från solnedgången och stockholm som jag fotade då, men de ligger på andra datorn, så istället får ni beundra min cd-skiva, kul va?
Wasting time
den här till exempel..
För övrigt vann mamma signerat manus till seinfelt som korsordsvinst,
säkert jättekul om man nu hade sett det någon gång..
Gamla dagboksinlägg
vilka inlägg det skulle bli,
jag menar, vem hade inte velat läsa vad den tjejen hade för sig?
Hittade för övrigt fotoalbum också,
så här är mitt liv!
Vem hade inte velat läsa den här tjejens dagböcker?
Tänkte lägga ut lite smakprov bara för att,
27 juni 1997
Idag kom Sumana och då lekte vi. Sen cykla sumana och jag sen sa sumana at visna lupiner var hennes älsklingar och sen råkade hon stampa sönder dom och då gorde jag ochså det med mina och det såg ut som ärtor. Vi åkte hem och visade dom men när vi skulle åka hem så kom vi på at vi skulle hem halv 6 båda två så vi kunde inte leka mera. När jag kom hem så var anna der och skulle låna ridhjälmen och då visa jag dom visna lupinerna som såg ut som ärtfrön. Hon tyckte det var äkligt. Sen visa jag hur sumana gorde. Jag tog upp tre lupiner och sa mina älsklingar och så stampa jag sönder alla och sa ånej och så sa jag åkså det ser ju ut som ärtfrön. Sen lekte anna och jag och vi visade vad vi hade fåt i present och hon hade fåt en skiva som hette smurfhits2 och det var smurfarna som sjöng. Vi tyckte at Doktorsmurfen var bra och ett sjäp komer lastat vad ska vi hitta på och datasmurfen var best. Hon hade ochså fått ett halsband som kunde ändra färg och en pärm och en grön tröja med ett hästhuvud på och brevpapper i olika färger. Det var lila rosa och grön med gröna och rosa och lila kuvert och så en gul tröja likadan som jag hade fåt i present. Sen lekte vi gymmnastik och sen gick vi in och tittade på snubbarna bygger ett kassaskrin och den filmen var bra och så degade vi med modellera sen så stelde jag gåtor till anna och hon kunde alla utom den sista sen skulle hon hem.
Alltså, jag hade verkligen problem med för långa meningar, herregud. Och så behöver man faktiskt inte berätta exakt allting heller, men jag är imponerad av min stavning, jag hade ju trots allt bara precis fyllt åtta.
Jag och anna hade sjukt snygga frisyrer och jag och rebecca var kompisar innan vi knappt kunde gå, även om jag räcker ut tungan åt henne...
29/9 2000
Sara Söderlund berättade att hon skulle flytta om två månader till Skärkind som ligger långt bort. Snyft!!!
1/7 2001
Idag har vi grillat. Per och jag hoppade längdhopp på stranden. Jag kunde inte stanna så jag hoppade rakt ut i sjön med skor och allt. Jag har färgat håret rött.
30/10 2001
Idag har jag fia och lina gått på stan och på bio. Jag köpte lila ögonskugga och godis. Filmen hette som hund och katt och handlade om hundar och katter.
8/9 2002
Idag har jag tävlat DM med Greta. Det gick bra, jag kom fyra.
18/12 2002
Vi kom 2:a i basketturneringen men jag stukade foten och det gör fortfarande ont. Imorgon är sista dagen i skolan KUL VA?!?!?! På söndag 22 december åker vi till Finland. Jag fick IG på min bokrecension *suck* Det tyckte jag var orättvist, den var faktiskt bra!!!
IG på bokrecensionen kommer jag ihåg, jag hatade skolan i sjuan, skolk å så var kul...För övrigt handlar min dagbok mest om hästar, tävlingar och att gå på bio och stan. Typ varje sida börjar med Idag red jag Blondie, ovanligt liksom...
Bara därför lägger jag in lite bilder på mig och Blondie från nån hopptävling..
Gamla dagböcker och fotoalbum är bäst!
Gröna grodor och korsord
jag tror jag har hittat ett fel..
Det lär ju vara någon person som heter Gay i efternamn, för jag tror inte Bög är rätt,
tyvärr pappa..
Drömde föressten om Gröna grodor inatt,
helsjukt var det,
men då kom jag och tänka på när jag var liten och gick på Bio,
Jag, mamma, Jimmie och Per skulle se någon Pippifilm,
Jag fick en påse godis eftersom jag hatade (och fortfarande hatar) Popcorn,
I påsen var det ett par olika godissorter,
(jag gillade nämligen inte särskilt många olika sorter)
Så, när reklamen började tog jag upp en grön groda och bet huvudet av den,
sedan stoppade jag ner den i påsen igen..
Så höll jag på ett tag, halshögg grodorna och bet svansarna av geleråttorna
(som jag egentligen inte tyckte om, men när man var liten gick det ett tv-program där vinnarna vann en gigantisk geleråtta, och därför ville jag också tycka om geleråttor)
När filmen var slut hade jag en påse full av halvätet godis,
den tog jag hem och gav till pappa eftersom jag tyckte synd om honom som inte fick se filmen,
Jag undrar om han åt upp godiset..
Nu ska jag städa mitt rum,
det är inte kul, men jag har insett att det är en fördel att inte ha massa saker på golvet,
speciellt inte när det är mörkt och man ska leta sig från sängen till lampknappen,
och man halkar runt på massa kläder och plastpåsar..
Memory
Var hemma hos Moa idag för att fixa till bilder och text till utställningen,
lite chockerande att jag endast har med 6 bilder av de 30(?) bilder vi har..
hmmm.. så på grund av det har jag lagt in alla Lettlandsbilderna på ett tomt minneskort,
och självklart var jag tvungen att titta igenom bilderna bara för att..
så, för er som inte vet hur vi hade det där, här är Lettland as I'd like to remember it..
Enjoy!
Jag vill komma ihåg skolan
Jag vill komma ihåg lektionerna
Jag vill komma ihåg när alla trängde in sig i skåpbilen för att åka till potatisåkern
Jag vill komma ihåg barnen och deras vackra miner
Jag vill komma ihåg lekarna och damerna med de färgade pälsinslagen på sina jackor
Jag vill komma ihåg födelsedagsfirandet och de uppklädda barnen
Jag vill komma ihåg Gatis och Arthurs
Jag vill komma ihåg världens sötaste tjej
Jag vill komma ihåg avskedet
Jag vill komma ihåg Riga
Och jag vill egentligen inte komma ihåg Fridas makeover på mig,
men till alla andras stora glädje väljer jag att göra det ändå..
Men nu ska jag återgå till att titta på Singing Bee, möjligtvis det sämsta programmet i svensk tv-historia,
eller, det kanske är att överdriva, jag menar..hur bra var pokerfejs eller riket?
fast..Singing bee är klart med på topplistan, fast det är ändå rätt kul att skratta åt deras hemska sångröster..
För övrigt är mitt marshmallowläppglans spårlöst försvunnet,
jag är ledsen..
Shoot the runner
för jag orkar inte räkna matte..
så är det bara..
Och jag har hittat ett bakslag på 90-talet,
Galna kosjukan (och kanske mul och klövsjukan)
Bara för att jag kom ihåg kortspelet jag hittade på någon gång i stallet,
som vi döpte till mul och klövsjukan,
(kortspelet var nog rätt dåligt, men namnet var iaf bra..)
Sedan kom jag och tänka på när jag och Lina orsakade strömavbrott i ridhuset när vi satte igång mikron,
(strömmen gick iaf exakt samtidigt som vi tryckte på knappen)
Det var roliga tider,
typ alla småbarnen ramlade av hästarna..=P
Men, nu ska jag laga pasta..
Det är svårt,
(okej, det är ju jättelätt att koka upp vatten och slänga i makaroner, men nu ska jag baka min pasta själv liksom..)
Föressten melodifestivalen nästa lördag,
och Frankrikes låt är helt underbar för att vara en melodifestival,
Jag vet iaf vilket land jag hejar på!
At the new moon..
Tänkte på förut..
Då när man var lite och gick på utflykt,
Åt pannkakor, pinnbröd och hotan-totan...
Saknad!
Vill inte bli gammal,
Vill äta hotan-totan,
Kasta macka och bara sitta på bryggan,
Utan att behöva tänka på historiaprov och betyg..
Man tänker hela tiden att,
Nästa vecka, då blir det lättare,
Men det blir ju aldrig så..
Det kommer alltid något nytt..
Hem..skylten mot älsklingsbryggan..
Håll tummarna för att vi vinner tävlingen den 21 december,
Och kommer till Bulgarien..
