Hostelet hade free Pizza and Sangria ikväll,
så nu har vi ätit och druckit.
Ordentligt med alkohol  var d ti sandgria tror jag
Vi har också träffat trevligt folk ffrån Tyskang norge och frankrije
Nu ska vi ut och parta litegranna,
till någon som fyller år.
Vet inte riktigt vem,
men det kan nog bli roligt.
Om en vecka ärr vi nog tillbaka i Sydney igen,
massa saker vi velat göra i melbourne fungerar inte, pga bushfire.
Phillips island tex. Men, vi ska försöka se pingviner på annat sätt,
I st Kilda eller något.
Ursäkatsa eventrlla stavfel, verkar som att tangenterna flytat sig litehranna

Okej,
så..ett par styckna ville höra om Adam,
Då ska jag väl försöka berätta litegranna också då kanske.

Adam är 20 år, bor i Lindfield, en förort i Norra Sydney.
Pluggar marknadsföring och jobbar med save the children.
Han började jobba dagen då jag slutade.
I alla fall. Adam är anledningen till att jag inte vill lämna Sydney.
Eller, en stor del av den i alla fall.

Adam är för övrigt judisk,
jag låtsas att han är Seth Cohen/Adam Brody,
men det är han ju självklart inte.


Här är Adam, här är jag. Mycket vacker bild, jag vet.

Igår fick jag för övrigt ett sms av killen,
eftersom han inte kunde komma till Central innan vi åkte eftersom han var tvungen att vara på Uni.
sms:et avslutades med "Luv you",
visste inte riktigt vad jag skulle svara på det.
Skrev "gonna miss u..." Jag vet, inte riktigt samma sak,
men vi har liksom bara känt varandra i 2 veckor.
I alla fall, nu vet ni anledningen till att jag vill tillbaka till Sydney.

Gick på upptäcksfärd, hittade en flod..


Moa och Johan Palm..


Hmm..jag försökte låtsas kräla upp ur vattnet..(Ja, jag vet..ibland undrar jag också vad det är för fel på mig..)


Jag och Johan Palm


Emelie och Johan Palm


Lite mera flod..


En såndär bro, med litegranna motiv på. Jag tror det ska vara en drake.


Trevligt resesällskap man har, verkligen.


Kom till Royal Botanic Garden, tydligen finns det både i Sydney och i Melbourne.


Lite mera blommor.


Hittade någon restaurang i parken,
köpte oss en varsin glass (Okej, Moa köpte två) och lekte någon sorts sanning&konka grej.
Bara därför att.

Jaa,
igår sa vi hejdå till Sydney,
lämnade Maroubra med en massa packning och åkte ner till Centralstationen för att ta tåget till Melbourne.
Känns hemskt att lämna Sydney, det har ju liksom blivit som hemma,
och nu blir det tre månader på hostel,
inte världens roligaste. Men men.
Vi kommer ju tillbaka till Sydney om någon vecka.
För, på något sätt kan vi inte riktigt lämna den staden helt.
Kommer sakna allt alldeles för mycket,
framför allt folket,
Sabrina, Michael, Dwayne, men framför allt Adam.
Vill ni att jag berättar om honom föressten?
Har nog inte skrivit något alls om honom tror jag,
av den enkla anledningen att jag inte riktigt vetat vad jag ska skriva.

I alla fall,
nu är vi i Melbourne,
Efter en lååång tågresa med ett barn som skrek och grät ungefär nonstop i 11 timmar,
en kines som snarkade så högt att man misstänkte att taket på tåget skulle flyga bort.
Och, en galen man framför som ville diskutera ekonomi i Sverige, Japan, Australien, men framför allt i Norge.
Underligt.
Anyway, på Lords Lodge befinner vi oss nu,
ett hostel ganska så centralt, med trådlöst internet som ingår.
Så, uppdateringar från Melbourne kommer ni få..

Jag har höga ambitioner med det här inlägget,
ett mästerverk kallar jag det. Så, förhoppningsvis blir det här det bästa ni någonsin har läst.
Eller, förhoppningsvis, klart att det blir det bästa.

Var och handlade bröd imorse,
sista gången jag handlade i Food for less store i Marboubra skulle jag tro.
Tänkte att jag skulle se Moas favoritperson Adam.
Adam jobbar i affären, ser lite smått utvecklingsstörd ut och sitter alltid i den kassan hon handlar i.
Jag har bara sett honom en gång, och inte var han där idag heller.
Synd. Nåväl. Köpte mig några pannkaksbröd,
smakade typ vaniljsocker, och bakpulver. Inte sådär överdrivet underbart,
men det får duga. Tar med dem på tåget tror jag.
Så att jag har något att göra.

Okej,
så det här blev kanske inget mästerverk,
men håll ut. Någon gång ska jag skriva inlägget som tilldelas journalistpriset eller något sådant flashigt.

För er som inte ser vad det står,
"Young scandinavian male offers intimate fun
I am a 26 year old scandinavian guy looking to combine a healty sexual appetite which a chance to earn some cash. I am very clean, fit and discrete. Like all women, bodieshapes so feel free to contact me if you are looking for some fun.
Only serious replies please"

Och ja, jag vet att det är mycket felstavningar i texten ovanför, men jag kände mig tvungen att skriva precis som den skandinaviske killen hade gjort...

Att packa är inte alls särskilt roligt,
men om man gör det tillsammans med Photobooth blir det roligare.
Vill ni se exakt hur roligt?


Såhär arg blir jag när sakerna inte riktigt vill få plats i väskan..


Men jaa...sedan insåg jag att jag kunde se mig själv i datorns webcamera, Total extas...!


Första veckan köpte Moa och jag hudkräm, Sorbolene Cream heter den. Jag undrar vad sorbolene är,
är det bara namnet på den, som att jag heter Emelie. Eller betyder det faktiskt någonting? Inte ens wikipedia har ett svar på den frågan...


Hittade ett par kinespinnar. Brukar alltid plocka åt mig extra sådana om möjligheten finns. Igår åt jag sushi med Sabrina, hon är från Hong Kong, kan det där med att äta med pinnar. Jag suger på sådant. Det såg nog kul ut. Men till mitt försvar är jag mycket skillad på att äta med gaffel.


En dag när vi jobbade på Martin Place delade folk från yellow pages ut sådana här roliga saker. Trodde det var en reflex, men icke. Totalt värdelös är den. Eller, inte helt värdelös, man kan använda den som armband. Eller, ännu bättre..Slå folk med..


Två olika pass har jag, hur coolt är inte det. Litegrann som Jason Bourne. Eller James Bond kanske...My name is Hofman. Emelie Hofman..


Mitt väskband, för att göra väskan lite roligare. Fungerar även till håret. Blev inte mitt hår roligare såhär?

Till min packningsdag lyssnar jag på Mew-Am I wry? No.
På repeat. Varför kan man fråga sig? Joo, för att den låten är himlans bra ska ni veta. Inte särskilt glad, men det gör ingenting. Jag har ju photoboot till det. För att jämna ut den sorgsna stämningen som Mew orsakar.

Nu, in till staden för att träffa Sabrina en sista gång innan Melbourne.
(Okej, kan hända att jag ser henne imorgon med, men man vet aldrig..)
Dagens I-landsproblem.
Kort eller långärmad tröja?
Just nu är det "isglassen-smälter-innan-den-nått-munnen-temperatur"
Om någon timme kommer man frysa om man inte rätt kläder.
Kanske blir det långärmad tröja och shorts?
Jaa..så får det nog bli..

Bara för att jag är alldeles uttråkad...

♣ Senaste person som....
- Sov i din säng?Jag själv, eller...Moa kanske..
- Såg dig gråta? Ingen aning..
- Fick dig att gråta? Kan inte ens komma på när jag grät senast
- Du gick på bio med? Adam
- Du gick på stan med? Sabrina
- Skickade ett e-mail till dig? Facebook, Sabrina Chan wrote on your wall

♣ Senaste...
- Låt du hörde? Chairlift-Bruises
- Film du såg? Hmm..hade typ filmmarathon igår med 21, My best friends girl och Extreme Movie. Jag rekommenderar inte någon av filmerna till någon.
- Mat du åt? Åt en skål med flingor till frukost, ska väl laga mat med tonfisk snart..
- Drog du knarkade? Ehm, jag knarkar inte, men om alkohol räknas som drog så svarar jag vitt vin.

Överallt, i alla möjliga olika bloggar, läser jag om magsjuka.
Verkar som att hela Sverige är sjuka just nu.
För er som inte känner mig sådär överdrivet bra,
Magsjuka är ungefär min största, värsta mardröm.
Här i Australien existerar inte vinterkräksjukan.
(Kanske för att det är sommar just nu, vad vet jag)
Kanske stannar jag kvar här för alltid.

Men, nu är jag hungrig. Kylskåpet är dock ganska tomt,
kan man laga något gott av bönor i tomatsås, rismjölk, halvtorkad creme fraicé, vegemite och möglig tomatpuré?
(Det absolut första jag borde göra är att slänga ut den mögliga tomatpurén tror jag..)

Hatar när vågorna är så stora att man nästan drunknar,
i alla fall när man inte ser den komma och när den sedan, från ingenstans, plötsligt sköjler över en med full kraft.
I nästa sekund finner man sig ligga någonstans på botten, utan en aning om vad som är upp eller ner.
Vattnet virvlar runt en, in i näsan, munnen, överallt. Man känner sanden, försöker spotta ut den, men får bara mer sand och vatten i munnen. Tillslut lyckas man ta sig upp till ytan, saltvattnet svider i ögonen.
Man spottar och rättar till badkläderna som håller på att ramla av.
Sedan tänker man, död åt havet, och går upp på land.

Idag tog vi äntligen tag i saken och köpte tågbiljetter till Melbourne,
eller..rättare sagt, vi köpte ett backpacker rail pass,
(Med resan till Melbourne inbokad)
så från och med torsdag och tre månader framåt får vi resa hur mycket vi vill med tåg från Melbourne,
genom hela NSW och upp till Brisbane i Queensland. Ganska långt med andra ord.

Idag har Bobby även börjat visa lägenheten för annat folk,
känns konstigt att vi ska flytta ut på torsdag,
att vi aldrig mer ska kalla Maroubra för hemma.

Funderar på att bege mig till Rhodes och Ikea idag,
borde köpa någon present till Bobby innan vi flyttar ut.
Tänkte mig en aladdinask eller något liknande.
Bara för att han älskar Sverige.

Äntligen har jag hittat ersättare till mina älskade vita skor.
Den här gången svarta, men med samma klack. Till och med samma höjd.
Det blir nog bra det här,
även om de gamla var snyggare..

Bara för att Slumdog Millionaire var så bra,
i klass med The Kite runner, Eternal Sunshine of a spotless mind, Australia och Brokeback Mountain så lägger jag in ett klipp från den. Så, om ni inte redan har sett den, gör det.
(Om den nu har haft premiär i Sverige ännu...)

Igår var jag på bio, såg Slumdog Millionaire.
Bra film, även om jag inte hade en aning om vad den handlade om när vi valde den.
(Höll för övrigt på att missa början, reklamen hade redan börjat när vi kom dit, och biosalongen var typ omöjlig att hitta. Men, tillslut gick vi rätt, och slapp se reklam också. So, it's all good.)

Idag bestämde solen sig för att visa sig,
så Michael och jag åkte till Manly, eftersom han tydligen hade ledigt från jobbet idag.
Manly är ett trevligt ställe, troligtvis Sydneys bästa.
Helt enkelt det ställe jag skulle flytta till om jag var rik och bodde i Sydney på riktigt.

Insåg att det var ett tag sedan jag skrev här.
Insåg att jag egentligen inte har någonting att skriva.
Insåg att om 10 dagar är vi i Melbourne.
Insåg att jag egentligen inte vill lämna Sydney.
Insåg att det här inlägget är totalt meningslöst.
Godnatt!

Träffade Sabrina idag för en dag i Chinatown.
Blev japansk sushirestaurang med en massa olika sushi,
(friterade bläckfiskbollar, tofu, sjögräs, och så vanlig lax och avocadosushi såklart).
Efter det gick vi till nått underligt asiatiskt köpcentrum/spelhall.
En massa fotoautomater med underliga bakgrunder fanns det.
Så, här är resultatet av dem.
Vackert, eller hur?

I min dator har jag ett väderprogram,
just nu har jag ställt in den på att visa vädret i Sydney.
Enligt programmet ska det bli sol och varmt hela veckan.
Enligt alla andra väderprognoser jag har hittat ska det regna och vara kallt.
Med tanke på att min dator inte har gett mig rätt väder en enda gång sedan vi kom hit litar jag nog mest på vad jag ser när jag tittar ut genom fönstret.



Har ni noterat min nya bloggdesign förressten?
Jag tänkte, varför inte göra den lite Sydneyinspirerad såhär lagom tills vi lämnar stan.
Med en bild av Harbour bridge och staden sedd från Luna Park.
Eller så tänkte jag inte alls...

Ni vet känslan man har ibland,
av att man inte vet vad man ska göra.
Vilka val man ska göra, för att man bara tänker på konsekvenserna.
Att äta kakan eller ha den kvar?
För mig är det svart eller vitt.
Liksom.
Funderar på det här med sten, sax, påse.
Kanske skulle det fungera. Problemet är bara att man kan inte sten-sax-påsa sig själv.
Moa jobbar idag,
henne kan jag därför inte få att välja rätt åt mig heller.
Eller, det kan hon såklart inte göra ändå.
Måste jag göra själv, men jag vill inte. Kan inte välja.

Så, istället ska jag klä på mig, laga mat,
gå ut på en promenad i regnet.
Kanske kommer jag på något smart då.
Jag vet inte.

Tror det är bra att vi lämnar Sydney snart faktiskt.
Även om jag inte vill.

Jag brukade ha ett par vita, virkade, höga, kilklackade skor med band att knyta runt benen.
Köpte dem på Lindex för ungefär ett halvår sedan.
Betalade väl 100-150 kr någonting.
Världen bästa skor var det.
Nu är de döda. Efter att ha jobbat i regnet och använt dom alldeles för mycket var de nu bruna istället för vita.
Och sulan hade slitits ner så mycket att det blev helt ojämnt att gå. Ett stort hål var de i dem också.
Så, imorse togs beslutet att begrava dem.
Skorna ligger nu i soptunnan utanför.
Nästa vecka blir det jakt på ett par likadana skor.
Kommer bli omöjligt.


En gång i tiden var skorna vita och fina.

Igår var sista dagen på jobbet.
Och till min lycka fick jag jobba med roligt folk. Först med Sasha och Monty ett par timmar på morgonen,
sedan med Sabrina efter att hon kom tillbaka från utbildningen från den nya grejen halva kontoret ska börja sälja.
Enda felet var bara att det regnade, väldigt mycket. Men, ääh..sista dagen. Inte ens regn kan förstöra den.
Så, vi stod där under en liten bit tak vi hittade och försökte stoppa folk.
Eller, ärligt talat jobbade vi inte alls mycket. Tog typ två timmars lunch och gick hem till Aster och åt.
Gick tillbaka, försökte stoppa backpackers för att lära oss lite nya språk.
Hur vi lyckades med tre sälj sammanlagt förstår jag inte.

Jag vet inte hur mycket som visas på nyheterna i Sverige,
men det brinner i Victoria. Ordentligt.
En massa människor har dött, ännu fler har fått sitt liv förstört.
När något sånt här händer vill ju folk i landet skänka pengar till dem.
Då är det väldigt svårt att jobba för rädda barnen,
och få folk att skänka pengar till Afrika.
Nu när Australiensarna behöver dem själva.

Idag jobbade jag i Fairfield tillsammans med Marcus,
vi tävlade hela dagen,
Sverige vs. Irland.
I kategorier som "Försten att stoppa en människa i turban får ett poäng"
Eller, "den som först stoppar en kinesisk kvinna mellan 20-40 år"
Det var jämnt hela dagen,
men tillslut vann Irland med en poäng. Men, jag vann i alla fall turbankategorin.
Alltid något.

Efter jobbet idag träffade jag Dwayne på Star Bar,
för att spela biljard. Jag är inte sådär överdrivet bra på det märkte jag.
Men, jag lyckades faktiskt vinna ändå.
Dwayne sköt nämligen ner det svarta klotet, och tydligen förlorar man då.

Innan dess hade jag litegrann möte med chefen,
och ja. På fredag jobbar jag min sista dag.
Jag är dock inte ensam om att sluta då,
Sasha och Marcus jobbar också sista dagen på fredag.
Så, det skulle inte bli så kul att stanna kvar ändå.
Ganska ensamt.

Kommer ni ihåg när jag skrev om Jeff och Falak?
Trodde jag slapp den såpan nu,
när Jeff har slutat jobbet, men nejdå.
För, han ringde mig nyss,
frågade mig om jag hade jobbat med Falak idag.
Undrade om jag visste varför hon inte svarade när han ringde henne.
Liksom, NEJ. Varför skulle jag veta det?
Herregud. Jag. bryr. mig. inte.

Funderar på om jag ska sluta jobbet efter den här veckan,
eller om jag ska jobba en vecka till, innan Melbourne.
Vet inte riktigt. På ett sätt vill jag fortsätta,
för det finns mycket roligt med jobbet. När jag får jobba med roliga personer,
som Sabrina, Monty eller Sasha till exempel. Och för det mesta är det roligt att prata med folk hela dagarna,
speciellt om man får vara i ett shoppingcenter.
Men litegrann börjar jag tröttna på det,
tröttnat på att frysa ihjäl när det regnar när man jobbar på gatan.
Tröttnat på att åka tåg långt bort. Tröttnat på Torsdagarnas late night shopping.
Så, jag vet inte. Kanske slutar jag efter den här veckan.
Använder mina sista 10 dagar i Sydney till att sola och bada istället.

För övrigt har vi bokat hostel i Melbourne nu,
den 27 februari-3 mars stannar vi på något ställe som heter Lords Lodge.
(Troligtvis stannar vi längre än så i Melbourne, men vill ju inte boka längre än så på ett hostel, ifall det är hemskt)
Får väl se hur det stället är, 8 bed mixed dorm har vi bokat i alla fall.
Litegrann samma som förra gången. Men, Gratis trådlöst internet ska de ha där i alla fall.
Eller, gratis och gratis, men ja, det ingår.
Så, ni lär ju få uppdateringar från Melbourne as well.
Om vi nu överlever där,
dumt att åka till Victoria när det brinner överallt och människor dör.
Men men. Kan ju inte ändra planerna bara sådär.

Träffade Jeff i staden idag när jag jobbade.
(Han brukade jobba för save the children, men har nu bytt till childfund, där man får betalt i timlön)
I alla fall,
Mycket underlig konversation blev det,
så..jag gör ett försök till att återskapa den.

-So, I've heard about you and Michael..
-What about us?
-Yeah, Aster and Falak told me about you guys.
-Told you what?
-Well, you know..

Sedan börjar människan skratta och det går inte längre att få något vettigt ur honom.
Så, nu undrar jag litegrann,
Vadå jag och Michael?
vad vet folk som inte jag vet om mig?

Igår skulle vi ha filmkväll,
köpte chips, dip och tog fram en film.
Autumn in New York. Satte igång filmen, åt chips och började titta.
Vad händer efter ett par, ca 20, minuter?
Black Out, strömavbrott i hela området. Jaha.
Vi väntade ett tag,
elen kom inte tillbaka.
Så, i skenet av moas mobiltelefons ficklampa spelade vi Yatzy istället.
Himla tråkigt spel, jag förlorade stort.
Nu är elen dock tillbaka.

Igår var ju The Rally,
en gala för hela Cobra group med prisutdelning och en massa vice presidents som pratade.
Till en början roligt, men efter 4-5 timmar önskade man bara att man fick gå hem.
Jag, Sasha, Monty och Marcus hade i alla fall fördelen att sitta väldigt nära the refreshment table som de ställt upp för cheferna. Så, vi snodde åt oss juice, läsk och grejer. Men, de borde serverat mat också. De sista timmarna av galan satt jag mest och tänkte på vad jag skulle äta efteråt.


Innan allting började dansade folk på scenen..


Alla vinnarna från VMG. Av någon anledning blev bilden väldigt suddig, jag saknade Nikonkameran. Pappas olympusgrej är hemskt dålig.

Efter The Rally sprang vi nästan till McDonalds för att äta. Sedan gick vi ner till The Establishment för fria drinkar i baren, minglande och en massa hemska bilder. Mycket trevlig kväll/natt.


Monty och Sasha. Suddig fin bild.


Jag och Sabrina och de vackra VMGslipsarna


Jag, Sabrina och Helen


Monty och Marcus. Jag har lärt Monty att säga "ska vi slåss" på svenska. Han testar det på Marcus. Inte för att Marcus förstår svenska, men budskapet gick fram ändå.


En mycket vacker bild på mig och Sabrina får avsluta allting.

Nu ska jag bege mig in till staden och kontoret. Vi samlas där för att sätta på oss "The VMG tie",
en blå,vit randig slips. Får väl se hur bra den passar ihop med min lila/svart/vit/grårutiga klänning.
Men man kommer i alla fall se att vi hör ihop, allihopa med likadana slipsar. Hoppas jag

Efter jobbet idag gick jag, Helen, Sasha, Monty och Paolo till star bar för vin.
Bra slut på veckan. Imorgon är det "The Rally". Ett stor prisceremoni där hela The Cobra group samlas. Kommer bli elt sjukt mycket folk. Efteråt har chefen hyrt övervåningen på The Establishment, en klubb här i Sydney. Ska tydligen vara ett bra ställe, men det bästa av allt. Två timmar av fri bar. Funderar på om man skulle ta med sig ett par flaskor och fylla med alkohol för senare tillfällen.

"hello, are you over 21 years old?"
"I am 83"

Jobbade i Merrylands idag. Såhär mycket folk var det ungefär hela dagen.
Busy day. Eller inte.
 

Men, det var bra på ett sätt. Är det inget folk hinner man stoppa och försöka pitcha allihopa. Till och med 83-åringar.
Och, den här 83-åringen var mycket cool. Donerade redan pengar till en massa välgörenhetsgrejer,
men efter att jag hade berättat om Save the children skrev hon på för oss också. (vilket gör att jag vinner över Marcus i tävlingen "who can sign up the oldest person" Hans tidigare rekord var 82) Problemet var bara att hon inte hade några bankdetaljer med sig. No worries. Bara att ringa banken lite snabbt. Men, St Georges bank hade ett automatiskt telefonsvar ala Telia bredbandssupport. Så, vi bestämde att jag skulle ringa upp henne om två timmar, då hon skulle vara hemma. Okej, så efter två timmar ringde jag. Hon hittade inte pappret med banknumret jag letade efter. Men, vad säger hon då? "If you want, I can keep looking for it and then come back to Merrylands". Så, efter ungefär en timme kommer hon tillbaka, med en massa bankpapper och ber mig leta upp kontonumret.
Hur bra är inte det. Jag menar, tanten är 83, det var ungefär 35-40 grader utomhus, ingen vind, till och med jag hade svårt att andas utomhus, och jag är 19. Men ändå sätter hon sig på tåget tillbaka, går ca en kilometer i hemsk hetta bara för att ge mig rätt bankdetaljer för att kunna hjälpa barnen. Varför är inte alla människor som hon?

Jobbade för övrigt med Jatinder idag,
litegrann hatar jag henne. Eller ganska mycket. Tjejen (eller kvinnan, hon är 32) är från indien, har bott i Australien i ca 9 månader men är ändå värdelös på engelska. Hon har ingen humor och förstår absolut inte ironi. Hon har nog aldrig i sitt liv hört talas om deodorant och är hemskt dålig på att sälja. Och till på köpet har hon fått för sig att jag älskar frukt. "Your hobby is to eat fruit?" frågade hon mig.uhm, no not really..." svarade jag. Liksom, vadå hobby?
Men varje gång hon ser mig försöker hon tvinga i mig en massa frukt. Mycket konstigt.

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut,
jag var inne i ett Casino, Star City. Dwayne (som jag träffade när jag jobbade i Burwood förra helgen) och hans mate Curt tog med mig dit,
bara för att jag aldrig hade varit där förut. Och, lite skillnad mot Silja Lines casino var det allt.
Mer så som man föreställer sig Las Vegas, med alla spelautomater, pokerbord, rouletthjul, säkerhetsvakter och folk med muggar fulla av mynt.
Jag spelade dock ingenting, tittade mest på folk som förlorade en halv förmögenhet.
Stackarna.

Och, ikväll var det Crewnight på Star Bar,
Vilket innebar vin och en massa hemska bilder
(Mestadels på mig och Sabrina, jag lärde henne till och med min och Fridas standarpose, förvånadminen)
Vet dock inte riktigt vems kamera det var, men det är väl sådant som märks.

Idag jobbade jag på Pitt Street,
det finns mycket roligt med att jobba där. Bland annat killarna som jobbar med att sälja hårklippningar.
Blonda, skottska killen (som jag glömt namnet på, även fast jag har träffat honom en massa gånger) och jag har bland annat lekt Jack och Rose till Fiolkillen som spelar Titaniclåten hela tiden.
The Violinguy blir dock ganska irriterande efter ett tag,
för det första spelar han så högt att man får skrika för att höras,
för det andra har han ungefär 3 låtar som han spelar om och om igen.

Och, idag fick jag sällskap på min lunch,
Michael (som jag jobbade med förut) kom och hälsade på när jag för en gångs skull jobbade i city.
Kul att träffa honom igen faktiskt,
nästan två veckor sedan han slutade.
(Eller, slutade och slutade, han fick sparken)
Fast, nu har han ett mycket bättre jobb på en bank,
så det var nog bra för honom antar jag.
Även om jag saknar honom.

Ibland undrar jag vad det är för fel på folk.
Idag kom nämligen en indisk kille fram till mig,
sa "Hello, My name is sunny, I'm from India, will you be my girlfriend?"
Sedan gav han mig sitt nummer och sa, lite sorgset.
"But you never gonna call me, I know that" när jag inte ville ge honom mitt.
Stackarn. Men han har rätt, jag kommer aldrig ringa honom.