Medan vi jobbar har vi ofta en massa tävlingar pågående,
för motivation och grejer.
Bland annat vem kan få flest säkerhetsvakters mobilnummer.
(Reglerna är dock att man inte får fråga själv, man ska flörta sig till det, få dem att be en att ta emot deras nummer..)
Idag hade dock jag och Sabrina en anna tävling, förutom den.
Vem kunde lära sig säga "Hi, how are you?" på flest språk.
Jag vann, jag lärde mig italienska, arabiska, indiska, mandarin, cantonese, bangladeshiska (vad heter språket i bangladesh?) franska och koreanska.
Just nu kommer jag dock bara ihåg italienska..

När vi kom tillbaka till kontoret idag var det litegrann begravningsstämmning.
Förstod inte riktigt varför först,
men tydligen hade Mark allvarliga samtal med de flesta av ledarna, eftersom de knappt sålt något på hela veckan.
(Bland annat Jeff och Falak)
Och till på köpet berättar New Yorkkillen Max att han ska sluta.
Synd, för honom kommer jag faktiskt sakna.
Men, han hade hittat ett nytt säljjobb med fast lön, istället för comissionbased som vårt jobb är.
Så, litegrann förstår jag honom.

Saker som får folk att stanna, men som man kanske ändå inte ska säga.
"Are you the guy who's gonna take me home tonight?"
I samma sekund som jag sa det insåg jag hur fel det lät.
Storyn bakom är såhär,
killen gick runt med en cityrailtröja, vilket betyder att han jobbar för cityrail.
Vilket fick mig att anta att han körde tåg. Jag skulle åka tåg tillbaka från Burwood till City.
Vad jag egentligen menade fråga var om han skulle köra tåget.
Det fick bli en hel del förklarande,
men killen stannade ju och det är ju positivt.

Imorse kände för övrigt chefen för att ge mig och Sabrina "some more responsibilities"
Han trodde nämligen att vi skulle klara av det, och att det skulle få oss att "step up to the next level".
Så, han skickade oss, utan ledare, till Burwood. Helt ensamma skulle vi jobba där,
inga ledare att fråga om vi undrade över något. Inga ledare som står redo att hoppa in och ta över samtalet om det går dåligt för oss.

Okej, så vi åkte till Burwood, började dagen med blåbärsscones (kan vara världens godaste), och sedan börja jobba.
Efter en halvtimme var jag klar med mitt första sälj, någon timme senare sälj nummer två. Hjälpte sedan Sabrina att övertala en kille, och plötsligt hade vi tre sälj sammanlagt. (Älskar känslan när man har övertalat någon som var tvekande till att skänka pengar och gå därifrån leende).
Verkade som att chefen hade rätt i att vi skulle göra bra ifrån oss om vi fick lite mer ansvar. Så, när vi kom tillbaka till kontoret var han mycket nöjd med oss, och gav oss till och med 25 dollar var i bonus, eftersom vi hade gjort mer sälj än de andra teamen idag. Bra grej. Imorgon skickar han oss till Burwood igen, får väl hoppas att det går lika bra då.

Ibland känner jag att jag lever i en såpopera,
eller i alla fall ser jag en på nära håll.
Igår jobbade jag på gatan (låter som jag prostituerat mig, till på köpet heter gatan Pitt street, men nej)
Tillsammans med mig jobbade Jeff och Falak. I ungefär en timme,
sedan gick de iväg. Kom tillbaka ett ex antal timmar senare, höll varandra i händerna.
Jobbade sedan ca 30 minuter, den mesta tiden stod de dock tätt ihop och "pratade".
För att sedan försvinna igen. Vid femtiden kom Jeff sedan tillbaka,
sa "Sorry about today". Ett par minuter senare kommer Falak. Jag fortsätter jobba en halvtimme, de sitter på marken.

Idag jobbade jag tillsammans med Falak, hon har mest pratat med Jeff i telefon hela dagen.
Förutom en kort stund när hon skulle gå och fixa ett kort åt Darren som ska sluta. Hon lämnade sin telefon och bad mig svara om det ringde, vilket det såklart gjorde. Jag svarade, såklart var det Jeff. Sa åt honom att jag skulle be henne ringa upp. Tryckte bort samtalet och fick syn på Falaks bakgrundsbild. Jeff&Falak forever stod det, med ett hjärta bakom.
Vackert.

Det finns tre roliga saker till den här historien. (Eller, det finns flera, men jag väljer att berätta om tre i en punktlista)

1. Jag jobbade med Jeff förra veckan, då var han inte ihop med Falak. Det har gått snabbt från ingenting till Jeff&Falak forever.

2. Med tanke på att de pratar i telefon (och roar sig med annat på arbetstid) gör de inga sälj. Chefen undrar varför, eftersom de jobbat med det här länge och normalt sett gör ca 3-4 sälj/dag.

3. Falak, vad är det för namn? (Okej, tjejen kommer från Mauritius, men ändå, Falak, lyssna på det)

-Hi, are you doing a survey?
-uhm, yeah, wanna hear about it?
-Sure..
(jag berättar lite kort om rädda barnen, killen avbryter mig)
-Okay, here's the thing, you look hot so just sign me up.
Kan vara det lättaste sälj jag har gjort hittills,
och kanske gjorde killen det inte av rätt orsak.
Men alla orsaker till att rädda barnen i afrika är väl bra orsaker?

För övrigt har det regnat hela dagen idag,
Inte världens roligaste dag att jobba ute på gatan.
Hoppas på köpcentrum imorgon, om det dåliga vädret tänker fortsätta.
Eller, hoppas på köpcentrum även om det är bra väder. Jag gillar köpcentrum bättre än gatan,
även om gatan ger mer betalt/sälj.

Want some lollies?

Det är verkligen ett ord i aussieengelska jag hatar. Lolly, Lollies.
Varför inte bara kalla det Candy? Lolly låter ju bara hemskt barnsligt.
Håller ni inte med?

Ja,
Australiaday igår regnade litegrann bort.
Så våra planer på att se fyrverkerierna vid Darling Harbour blev det ingenting av.
Istället blev det en himla massa tid på McDonalds,
men det var trevligt det också.
Nu har dock Finspångarna åkt upp till Byron Bay för att lära sig surfa.
Så nu är vi åter igen ensamma i Sydney.
Men, förhoppningsvis ses vi igen någon annanstans i Australien.


Min grymt coola faketatuering, The Year of the Ox


Något sorts Båtrace med gamla piratskeppsliknande båtar gick i mål under Harbour Bridge på Australiaday.


En massa folk befann sig vid Operahuset för att se målgången. Förstår inte riktigt varför, särskilt spännande var det inte.


Vissa gick in för Australiaday lite mer än andra. Moa ställde mer än gärna upp på att fotas med dem.


Ja, det blev ju som sagt en massa tid på McDonalds när dagen regnade bort.


Tog med finspångarna till QVB, bara för att det är världens finaste köpcentrum eller något.


Litegrann som en kyrka ser det ut.


Lite skillnad mot Domino, Linden och Spiralen är det allt.

Ja, nu är det dags att säga Gott nytt år igen.
Fast på kinesiska den här gången, för i Sydney där ungefär halva befolkningen är kineser firar vi nu The year of the Ox.
(Idag firar vi dock nationaldagen)
Så, igår gick vi till en kinesisk nyårsmarknad,
mest för provsmakning och gratisgrejer.


Önskar att jag också kunde göra såhär med frukt




Vi köpte oss dumplings,
kinesiska dagknyten. Mycket gott var det..




Kinesmänniskor var finklädda för sin dansuppvisningsgrej


En rolig kille vandrade runt på gatan..

Jobbade ju som sagt i Rhodes igår,
såg IKEAskylten hela dagen. Fick mina Läkerol.
Men, i köpcentrumet fanns även en Gloria Jean's Coffee.
(Nån sorts cafékedja som finns överallt i Sydney)
En av killarna som jobbade där gav mig gratis kaffe hela dagen.
(Visserligen något latteaktigt). Jag är inte van vid att dricka kaffe,
men herregud vad det piggade upp.
Jag var ungefär som en duracellkanin hela dagen.
Till och med händerna skakade på mig.
Kaffe, det var en rolig erfarenhet, litegrann som alkohol.
Ska nog dricka det oftare när jag jobbar.

Träffade Karin, Klara och Sara senare på dagen.
Blir nog till att träffa dem idag igen. För idag är jag ledig.
På måndag också, för vet ni vad som händer då?
AUSTRALIADAY! Hoppas nationaldagen här är något roligare än 6 juni.

Igår jobbade jag med Cameron.
Han är väldigt speciell (På ett bra sätt, inte speciell som i utvecklingsstörd), kommer från australien men pratar med brittisk dialekt.
Anledningen till det är att han blev hemskolad och hans föräldrar tyckte att brittisk engelska är den bästa engelskan.
Men, det roliga med Cameron är att han beter sig så gay som man kan bli ungefär.
Sättet han pratar på, kroppsspråket och allt bara skriker GAY.
Inget fel med det, bortsätt från att Cameron är väldigt mycket straight.
Pitchar bara tjejer för att få flörta med dem.
Cameron hatar nämligen gaykillar, och kan inte förstå varför de dras till honom.
"Do I look gay or what?" frågade han mig.
Vad svarar man på det?

Imorgon ska jag få jobba i Rhodes,
hoppade runt av glädje när chefen berättade det.
För, vet ni vad som finns i Rhodes?
IKEA! Imorgon ska bli en bra dag,
imorgon ska jag köpa LÄKEROL!

Jobbade med holländska Jenny idag,
hon passade på att lära mig lite nödvändigheter på holländska.
Hottentottententententoonstelling till exempel,
det ska tydligen betyda någonting i stil med "utställning av indianliknande tält"
Enligt wikipedia betyder det det här.
Tyvärr är sidan skriven på dutch, så jag förstår inte så mycket.
Men det verkar vara ett spännande språk det där.

Ibland frågar folk mig vart i Sverige jag kommer ifrån.
Brukar svara "ca 2 timmar söder om stockholm",
känns onödigt att säga Norrköping, folk tycker ändå bara att det låter konstigt,
och vet absolut inte vart det ligger.
Men, idag svarade jag "Norrköping" på frågan,
och fick som svar "So, you can't buy clothes and stuff in your city?"
Förstod ingenting, klart vi kan göra det i Norrköping.
Så, killen fick förklara för mig.
Norrköping låter precis som "No Shopping".
Kul att man kommer från den staden,
där man inte har en enda affär.

Intressant dag,
blev utbjuden på en date idag.
Inget speciellt i det, händer i princip varje dag med det här jobbet.
Men, det som var annorlunda med den här dagen var att det faktiskt var en tjej som bjöd ut mig.
Candice hette hon, "But, you can call me Candy". Kom från Singapore och var 23 år. Ville ta med mig på date när jag slutade jobba. Något chockad lät jag henne skriva ner sitt telefonnummer på en lapp.
Hon sa "Call me when you finish" och gick därifrån.
Monty stod och skrattade åt mig, han hade nämligen försökt stoppa henne innan, men hon hade bara ignorerat honom.
När jag vinkade åt henne och sa "Hi, how's it going?" så stannade hon nämligen direkt.
Underligt.

Aussiekillen Monty har för övrigt varit i Sverige för några år sedan.
Han berättade för mig att han gillade våra fiskbullar och köttbullar,
men tyckte det var konstigt att vi äter allt i bullform, och att vi har lingonsylt till kött.
Antar att det är konstigt, jag äter visserligen inte lingonsylt men ändå.
Vågade inte riktigt berätta om surströmming, blodpudding och sylta.

Sincerely hope it's you med Edith Backlund har litegrann blivit min nya favoritlåt,
fast, om någon vecka har jag väl lyssnat sönder den, brukar vara så.

Sitter och tränar på det här med objection handling, det är svårt ska jag säga.
Hur man på bästa sätt övertalar folk att göra någonting de inte alls hade tänkt sig från första början.
Jag blir nog aldrig någon riktigt bra försäljare, jag känner mig bara så elak som tar pengar från folk.
Visserligen för en väldigt bra sak, klart svältande barn, prostituerade barn, barnarbetare, sjuka barn behöver 100-200 kr bättre än australienare. För ärligt talat, 100-200 kr per månad mindre, det kan man ju faktiskt leva med. Märker det säkert knappt.
Eller? I alla fall måste jag nog intala mig det för att bli bättre på det här med försäljning,
måste se de stackars barnen framför mig varje gång jag försöker övertala någon. Jag tror det går bättre då. Hoppas det i alla fall.

Jobbade ute idag med holländska Jenny och franska Marie,
(Jenny säger för övrigt att jag låter väldigt dutch när jag pratar engelska,
vet inte om det stämmer, men okej)
St James, stället vi jobbade på idag var helt invaderat av tyska turister,
så många att man efter ett tag frågade "Are you guys german?" Oftast fick man ja till svar.
I alla fall, St James har absolut ingen skugga,
så fastän jag smörjt in mig med solkräm ungefär 100 gånger idag är jag ändå rödare än rödast.
Chefen la sig ner på golvet och skrattade åt min hudfärg när jag kom tillbaka till kontoret,
(kan bero på att han var ganska så full, men ändå)
Och när jag tog av mig skorna fick jag en trevlig överraskning,
är inte mina fötter extremt snygga?

Jag vet inte hur många gånger idag jag har fått svara på frågan,
pratar ni något annat språk, förutom engelska, i Sverige?
Och varje gång har jag svarat,
Ja, självklart pratar vi svenska i Sverige.
Vad är det för fel på folk?

Idag spenderades dagen i Burwood,
en hel hög med konstiga människor bor där.
Första människan som jag pratade med i morse var nån sorts galen tant som älskade film.
I ungefär 20 minuter stod hon och pratade och jag fick inte tyst på henne.
Michael stod mest och skrattade åt eländet medan jag var tvungen att stå där och lyssna.
Hon berättade att hon brukar se filmer på bio ca 4-5 gånger, bara för att upptäcka alla fel de har gjort.
Hon visste allt om Brad Pitt och älskade Clint Eastwood innan han blev kommersiell,
nu hatade hon honom. Efter ett tag började hon prata om filmerna på 40 och 50 talet,
frågade mig om jag kom ihåg hur det var att gå på bio då.
Som att jag är över 70 år liksom.

Sen fick jag även höra, av en annan tant,  att jag ska dö vilken sekund som helst.
Tydligen ska Gud släcka livets låga för mig eftersom jag inte accepterar Jehovas plats i mitt liv eller något liknande.
Trevligt, trevligt. Uppenbarligen ska jag till helvetet också,
undrar om det är varmare där än i Sydney.

Jobbade med Kiwitjejen Judy i Leichhardt,
(hon passade för övrigt på att berätta om de bästa sevärdigheterna i Auckland som den röda stranden och sånt trevligt)
I alla fall, Little Italy kallas Leichhardt också.
Förståeligt, en massa italienare var det där.
Och, italienare vet tydligen hur man pratar.
I evigheter kunde gamla gubbar stå och berätta, med vilda gester om italien,
andra värdskriget och sina barnbarn.
Men, sånt är trevligt.

Roligaste under dagen var dock när en gubbe gick förbi,
stannade och gav mig en tvål som han hade gått och köpt.
Han tyckte att jag skulle vårda mitt "pretty face so you don't turn ugly"
Och jag fick absolut inte använda tvålen till händerna,
bara till ansiktet sa han. Konstig grej att göra,
gå och köpa en tvål till någon. Men, den luktade gott så..

Och by the way,
idag har jag faktiskt tjänat pengar på att jobba också. Bra grej.

En sak är mycket bra med Australien,
det finns så mycket god fisk att köpa.
Sånt som kostar en halv förmögenhet hemma.
Idag köpte jag mig en stor filébit snapper för ca 10 kr.
Känns som att det var värt pengarna.
Lax är däremot mycket dyrt här,
men vad gör det? Lax kan jag äta om 4 månader,
tills dess håller jag mig till Snapper, Marlin och sånt trevligt.


Enligt googles bildsökningsfunktion ser snappern ut såhär. Cool fisk.

I Sydney har man en skön attityd mot knarkare,
på toaletterna har man nämligen alltid en låda där man ska stoppa använda sprutor.
Bra grej ifall man gillar heroin men inte vet vad man ska göra av sprutan.

Japp, Sydney festivals första kväll var igår.
Fast, vi missade dock det mesta av festligheterna.
Mack Attack och hans gäng var nämligen i Sydney en kortis,
så vi träffade dem istället och visade dem staden.
Oxfordstreet till exempel. Aldrig har jag sett någon så överdrivet rädd för en gaygata som Markus och Edward.
Men, det var roligt.

På väg till bussen hittade vi dock lite festivaluppträdanden,
men det mesta var stängt eftersom det redan var så mycket folk att de inte släppte in fler.


Litegrann såhär ser det ut när det är festival i Sydney. Bara så att ni vet.

Idag/ikväll är det Sydney Festival. En massa dåliga artister spelar och har sig i staden.
Såklart ska vi åka dit, vad annars?
Igår var vi ute en stund med Rick och Red eyes,
jag kunde knappt gå. Det var trevligt, eller inte.
Jag har gjort något med min fot, typ slitit ut den eller något.
Tror det beror på att jag går/står upp hela dagarna. Den verkar inte gilla det.

Efter att man pratat engelska oavbrutet en hel dag är det konstigt att helt plötsligt prata svenska igen.
Som att man kommer in i någon sorts engelsk sfär där man till och med tänker på engelska eller något.
Konstigt. Till och med Emelie (svenska tjejen som också jobbar på vmg) och jag pratar engelska med varandra.
Blir bäst så, så jobbigt att byta mellan två språk.

Igår jobbade jag i Merryland med Pam hela dagen.
Pam är rolig hon,
vi stod mest och sjöng och grejer hela dagen.
Stoppade folk med "Hi, do you rememer me? Såklart svarar folk nej,
"But, we met yesterday, don't you remember me?"
Folk börjar fundera, frågar var vi träffades.
Då svarar man "We met in my dreams, don't you remember?"
Folk tror man är dum i huvudet, men man får dem att stanna i alla fall,
och kan gå vidare med sitt pitch.
Bra grej.
Och, idag har jag stått i Centrepoint med Michael,
På något sätt lyckades jag jinxa oss,
alla som var beredda att skriva på var under 21,
too bad. Men, nästa vecka ska jag sälja grymt mycket.
För, nu är jag i alla fall säkrare på vad jag gör,
jag kan mitt pitch, jag klarar av att stoppa folk.
Nästa vecka, då ska jag vara duktig.

Jobbat idag,
utan att tjäna någonting. Börjar irritera mig lite, att jag inte är bättre på att sälja.
Men, jag lär mig väl förhoppningsvis. Paolo gör sitt bästa för att få mig att förstå hur man gör i alla fall.
Och, faktiskt var jag i alla fall väldigt nära att sälja idag.
En kille som jag träffade igår sprang förbi idag med,
och stannade självmant när han såg mig idag.
Så, jag övertalade honom att skriva på,
jag fick hans körkort och allt,
men när jag håller på och skriva av namnet får jag syn på födelsedatumet,
han fyllde inte 21 förrän om ett par månader. Synd.
Man måste nämligen vara 21 för att få donera pengar.
Betydde att jag inte fick något sälj idag heller.
Han gav mig dock sitt telefonnummer, tyckte jag skulle ringa honom för att gå ut på lördag.


Men,
jag har i alla fall lärt Paolo en massa svenska idag.
Blinka lilla stjärna sången, sex laxar i en laxask och sånt nödvändigt.
Det är viktigt att sprida det svenska språket!

Skulle koka potatis förut,
stoppade ner handen i potatispåsen och tar upp en potatis.
Och vad ser jag? Joo..en massa vita små larver som krälar på potatisen.
Chockad slänger jag den och tittar ner i potatispåsen,
hela påsen är full med larver som kryper runt på mina potatisar.
Hemska saker.
Behöver jag säga att jag slängde påsen?

Nackdelen med mitt jobb är att man måste stå upp hela dagarna,
De första timmarna är det helt okej,
men när klockan börjar närma sig fem-halv sex, då känner man bara för att hugga av fötterna och benen.
Så, just nu sitter jag på sängen,
orkar inte riktigt röra mig. För, jag måste ju stå upp precis lika länge imorgon igen.
Men, jobbet är i alla fall roligt.
Jobbar nämligen med en massa roligt folk,
idag med Emelie från Örebro, Judy från Nya Zeeland och Paolo från Sydney.
Och en massa roligt folk får man prata med,
även om jag inte lyckades sälja något idag.
Idag stod vi inte i ett köpcentrum, utan på Martin Place.
En torgliknande gata mitt emellan en massa kontor.
(Vilket innebär att bara en massa upptagna affärsmän går förbi)
Men i alla fall, 34 grader har det varit idag,
inte världens roligaste dag att stå ute i solen.
Lite väl varmt liksom.

Okej,
då har jag jobbat första dagen,
och faktiskt lyckades jag få en gubbe att skriva på för att ge pengar.
Flera andra ville också skänka, men bara en engångssumma i kontanter,
och sådant får jag inte göra. Måste vara en summa varje månad, från visakort eller så..

Men i alla fall, ett sälj. Ger i alla fall 75 dollar, så helt förgäves har jag inte jobbat.
Och, en kille gav mig en blåbärsscones
Han hade nämligen varit och handlat frukost och jag sa, på skämt,
något i stil med "Soo..Did you buy anyting for me?"
Så, då räckte han fram påsen med scones.
Jag försökte förklara att jag bara skämtade,
men han berättade att han var allvarlig.
Så han gav mig sin scones och önskade mig en trevlig dag.
Finns mycket sånt trevligt folk här i Australien.

För övrigt simmade tydligen en haj in till stranden i Coogee igår,
och simmade sedan vidare hit till Maroubra.
Läskigt och sånt. Tänk om jag hade varit och badat då..

Nu skulle jag kunna skriva om gårdagens IKEA-besök,
jag skulle kunna skriva om utebion i Olympic Park.
Jag skulle kunna skriva om dagen på The Rocks market och grönsaksmarknaden på Paddy's market.
Men,
det tänker jag inte göra. För imorgon börjar jag jobba.
Det är alltid läskigt första dagen på ett nytt jobb.
Om det nya jobbet till på köpet är i ett land på andra sidan jorden,
där man pratar ett annat språk än Svenska.
Då blir det 3000 gånger läskigare.
Så, istället för att skriva om helgen ska jag istället oroa mig för imorgon,
och sitta här och vara alldeles nervös.
Trevligt va?

Nu verkar vi ha fått igång internet här igen,
någon tekniker var här och fixade. Får hoppas det hjälper.
Nu ska vi åka iväg till IKEA för att få en liten dos av Sverige,
efter det blir det utebio i Sydney Olympic Park.
Den andra Narniafilmen visar de.
Blir nog kul.

Bobby lånade oss föressten världens sämsta film igår,
en komedi skulle det vara.
I princip det enda de gjorde i filmen var att skrika,
skrika och sjunga litegrann. En timme och 20 minuters tortyr ungefär.

Det går inte så bra det här med internet nu,
tydligen beror det på att alla vill vara ute på internet nu,
efter jul och nyår och sånt.
Så, det fick bli att gå bort till McDonalds,
men inte heller här fungerar internet särskilt bra.
Men, vi har i alla fall lyckats boka resa till Nya Zeeland idag,
28 april-12 maj ska vi vandra runt där och grejer.
Hoppas att allt har blivit rätt med betalningen bara,
Swedbank kände för att ha tekniska problem med både internet och telefonbank idag.
Typiskt.

Till alla er som väcktes ur vintervilan i natt av en hel massa smällar och undrade vad som hände.
Det är 2009 nu, det var fyrverkerier!
I Sydney sköt man dem från Harbour Bridge.
Vi var självklart där, vid East Circular Quay och tittade.
Fast, särskilt bra såg man inte.
Inte jag i alla fall,
jag är ganska kort och människorna framför mig var inte bara långa,
de tyckte om att sträcka upp armarna i luften.
Men, litegrann såg jag,
och litegrann fotade jag.
Bara för att ni ska få se.


Först var det familjefyrverkerierna vid nio,
inte så speciellt. Musikfyrverkerierna i Norrköping är bättre..


Harbour bridge utan fyrverkerier


Harbour bridge med fyrverkerier


Fyrverkerier från taken på skyskraporna


En sån där suddig bro, och så lite fyrverkerier, eller ganska mycket fyrverkerier


Finalen eller något sådant


En Moa, En Emelie, En Harbour Bridge, Ett nytt år.