Lite historia,
Manly fick sitt namn från någon sorts guvenör som såg en aborigin sola sig på stranden,
han tyckte nämligen att mannen såg väldigt manlig ut.
Idag tog vi färjan dit, till Manly alltså.


Ifall man är färgblind, dum i huvudet eller bara allmänt halvblind finns det två olikfärgade skyltar på båten,
allt för att man ska förstå budskapet.


I Manly hade denna man någon sorts uppvisning av sina talanger,
han kunde bland annat krypa igenom ett squashracket och jonglera med knivar högt över marken.


Som sagt, jonglera med knivar..Såklart ville ha ha pengar för att han uppträdde där på gatan,
men tyvärr tillåter inte min budget att jag ger bort pengar..


Manly Beach, helt fullt med folk..


Utsikt från Manly Warf


En liten strand bredvid hamnen i Manly, påminner litegrann om Banana Beach på Skiathos tycker jag..


Lite utsikt från klipporna ovanför hamnen


Lite buskar och segelbåtar och sånt.


Jag var uppe på klipporna och lekte,
ni kan ju försöka ignorera att man ser rakt ner i min klänning..

Slötittar på tv,
och vad händer?
Joo..plötsligt börjar en film på SBS,
en svensk film. Miffo.
Textad på engelska dock,
men ändå. Svensk film på tv i Australien.

Åka till Manly hade vi planerat idag.
Den stranden är tydligen finast i Sydney eller något,
men vädret blev så dåligt,
så vi vandrade på Harbour Bridge istället
(Medan den finns kvar, fyrverkerierna på nyår skjuts nämligen därifrån...)


Brobro


Man var litegrann inspärrad mellan stängsel och taggtråd där man gick,
kanske skulle folk hoppat från bron annars?


Man hade fin utsikt över Circular Quay och operahuset i alla fall..


Vi gick till Royal Botanic Garden efter bropromenaden,
vila benen eller nått sånt..


Det finns en massa rosor och andra blommor där..


Det finns lejon också, jag skrämde en av dem. Ser ni hur rädd han ser ut?


Fast, sedan insåg han att han är ett Lejon,
lejon äter människor. Lejonet åt min hand..


Jag skulle ta ett vackert kort på rosorna,
men plötsligt var Moa där i bakgrunden och lekte voltige med stackars Lejonet.
Eller, stackars..det var rätt åt honom, han åt ju upp min hand.

Igår tänkte jag sy om mina byxor,
Det tog lång tid,
ena benet är klart..
Får se när jag orkar med det andra.
Efter min sydag kom Rick och hämtade upp oss för att ta med oss på en tur till Wollongong.
Tänkte fota fina bilder från utsiktsplatserna och grejer,
men det bara regnade hela tiden.
Så, det blev inget med det..
Fast, en trevlig biltur blev det i alla fall,
och nu har vi sett en annan stad än Sydney.
(Även om wollongong kanske inte är så mycket till stad)
Jag ville dock se kängurus, men Rick sa att de bara var ute och hoppade över motorvägen på nätterna.
Synd, eller..kanske tur iförsig..

Idag har vi testat våra boadyboards (eller, Bobbys egentligen)
Grymt kul,
men jag lyckades krocka med något barn på bräda under vattnet,
tog en bra stund innan man förtstod vilket håll som var uppåt.
Man slungades nämligen runt under vågen som i en tvättmaskin eller något.
Efter ett tag hittade jag dock upp till ytan,
med något renare gång mellan näsan och halsen än tidigare.
(Om man nu blir ren av saltvatten)

Idag är det Boxing Day,
I Australien betyder det årets största shoppingdag,
med rea överallt.
Så, idag blev det shopping.
Tänker dock inte visa några bilder på vad jag handlat.
Men, jag kan ju alltid berätta i en punktlista.

-Ett par jättehemskfula byxor (som skulle se lite professionella ut, för jobbets skull, där man inte får ha jeans)
-En svart kjol (även den till jobb, men den är inte hemsk, så den kan jag ha annars också)
-Ett par mycket billiga ballerinaskor (Även det till jobb, eftersom man inte får ha converse och flipflop känns inte så seriöst)
-En grå t-shirt
-Ett lila linne (Typ lite klänningsaktigt)
-Ett band att fästa i bodyboarden och sedan fästa runt armen så att man inte tappar bort den i vattnet (bodyboarden, inte armen..)

Måste hitta svart tråd någonstans också, och sy om mina byxor litegrann. Kanske blir de lite snyggare då..

Barn sjöng julsånger vid Darling Harbour igår.
ganska hemskt sjöng de, som ni kanske hör.
(Ni kan ju försöka ignorera 3vixtrialtexten, jag orkar inte ta bort den..)
Men det bästa är ändå slutet,
och tjejen som skriker "Merry New Year"

..Eller i alla fall på mammas begäran.
Jag pratade nämligen med familjen, mormor, morfar och moster tidigt imorse.
(Sent på julaftonen i Finland dock)
Första gången jag pratade med dem efter att jag åkte hit.
Över en månad. Så länge har det aldrig gått utan att jag pratat med dem,
men desto roligare att prata med dem då. Eller något sådant.

I alla fall, för att komma till saken.
Mamma ville se bilder på mina julklappar som jag köpt för pengarna hon och pappa gav mig.
(Alltså, julklapparna från föräldrarna som de inte ännu sett..)
Så, här har ni dem!


Gul klänning från Supré. Lite lätt genomskinlig märkte jag, men det blir nog bra ändå. Behöver ju inte ha svarta underkläder..


Japp, bikinibilder. Tur att jag är så grymt snygg så att alla utvikningstidningar, playboy och allt vad det nu heter kommer ringa mig. Ska bli ett sant nöje att tacka nej. För övrigt, anledningen till bilden är mina nya badshorts,


Australia stod det tydligen på framsidan på shortsen märkte jag. Och Moa insåg att mönstret bildade ordet billabong. Massa dolda meddelanden på shortsen. Litegrann som The Da vinci code (Som jag för övrigt snart har läst ut, efter att ha sett filmen för typ ett år sedan..)

Granen och alla paket..


Mina julklappar, Gul klänning, badshorts, jultrosor, svensk tidning med korsord, halsband, rakhyvlar (för män!?!), nagellack, nyckelring och en koala. Ska ta bilder sedan på mig med kläderna på..


Koalan är min nya vän, jag har döpt honom till Koala i förnamn och Björn i Efternamn. Kanske borde jag byta plats på namnen.


Min utomordentligt vackra julfrisyr..

Igår var det julafton,
vi åkte till Svenska kyrkan för att äta svenskt julbord, titta på Kalle Anka och träffa andra svenskar.
Trevlig kväll och så, men julbordet var definitivt inte värt 25 dollar. Man fick nämligen inte ta åt sig själv,
så min plan att äta en massa jansson fungerade inte. Istället fick jag massa korv, skinka och grejer.
Men, Kalle Anka på storbild i Kyrkan var bra i alla fall,
och riktig gran hade de också.



Efter kyrkkvällen gick vi ner till Darling Harbour för lite mer julfirande. Darling Harbour kan vara mitt absoluta favoritställe i Sydney, tror jag.






Det är inte alla som har hoppande kängurur (Kängurus?) I julgranen..


Jag försökte ta en fin panoramaaktig bild av Darling harbour, men jag fotade med mitt 50mm-objektiv, så den planen förstördes, blev inte mer vidvinkel än såhär..

Vi gick upp till Town Hall för att titta på hur de lyser upp den på kvällen,,


Alla möjliga mönster och färger fick byggnaden.


Jag ville ha en fin bild av mig på trappan,
det förstördes av alkistanten som lyckades komma med på varenda bild..

Är det julafton så måste man ju baka lite.
Egentligen knäck och sånt,
men vi gör blåbärsmuffins istället.
Shake and bake style.
Blir billigare än att baka egna,
vi kommer ju aldrig använda upp en massa mjöl, socker och grejer annars.


Särskilt goda blev de dock inte. Smakar typ kemikalier. Blåbären var föressten inte riktiga blåbär,
de var någonting som innehöll 22% blåbär och en hel rad andra konstigheter. Lägg märke till min varma choklad i Löksoppsmuggen. Den var inte heller så god. Jag köpte färdigblandad chokladmjölk (av sojamjölk, hittade ingen vanlig). Det smakade typ havregrynsgröt med choklad.

Om några timmar ska vi bege oss in till staden och till svenska kyrkan för julmiddag och Kalle Anka på storbild.
Förhoppningsvis är det god julmat. Och förhoppningsvis följer Göteborgarna med oss dit.

Såg ju Australia igår på Bio,
och den var faktiskt bra,
reklamen hade rätt. Handlade om Australiens historia, och hur hemska de vita var mot aborginerna.
Samtidigt som det var andra världskriget,
samtidigt som det handlade om kärlek. Samtidigt som allt var fantastiskt snyggt filmat.
Helt enkelt en bra film, att den var tre timmar lång tänkte man inte på.
När den var slut satt tanter och grät i salongen,
jag antar att filmen var hemsk för dem att se, eftersom de säkert var med på den tiden och kanske kom ihåg allting.

Nu ska vi baka kakor, blåbärsmuffins. Blir säkert gott.

Vad hittar vi på såhär dagen före den stora dagen?
Dagen före dagen vi har räknat ner till i en månad snart.
dagen vi har markerat med en stor ring i almenackan och varje dag ritar ett kryss,
tills vi snart bara har ringen kvar.

Jo, den dagen ska vi bege oss till Randwick och se på bio.
Självklart ska vi se filmen Australia,
som det är sån hysteri om här nere.
Förståeligt eftersom den utspelar sig i Australien. Vad filmen handlar om vet jag inte riktigt,
det framgår inte av reklamen, men det har väl med kärlek att göra antar jag. 3 timmar lång är den också,
får väl se om jag avlider efter hälften eller inte.
Eftersom det är tisdag idag kostar bio bara 7 dollar,
35 kronor för att gå på bio, det är inte ofta det händer..

I Coogee äter man inte Fish n Chips,
i Coogee äter man istället Chish n Fips tydligen.

Igår åkte vi till grannbyn Coogee för att titta på folk som sjöng julsånger.
Det var inte sådär jätteöverdrivet bra, så vi åkte därifrån efter någon timme för att laga mat istället.
Jag filmade litegrann av kvällen, så att ni ska kunna låtsas att ni var här och såg det ni med.
Eller något.



Det var för övrigt väldigt mycket folk som hade samlats ovanför stranden,
så en massa poliser fanns där. Till och med ridande poliser. Sådant tycker jag är häftigt.

Åkte till Paddy's Market i Chinatown idag,
Helt packat med folk var det,
och allt man kunde tänka sig fanns där.
Vi var dock mest ute efter mat,
för Paddy's market har en grymt stor frukt och grönsaksmarknad.
Billigt är det också.
Har köpt på mig en massa grönsaker som Aubergine, Zucchini, Svamp, Persikor, bok choy, avocado,
men också lite fisk och kött. Vad det kostade? 9.9 dollar (ca 50 kr)
Och nu får jag nog äta grönsaker i en vecka eller något.
Tur att det är nyttigt..


Julpyntat hade de gjort också, och ibland kändes det som att man var ensam om att inte vara asiat. Lite så var det nog också.


En hel massa grönsaker..

Om tre dagar är det julafton,
om tre dagar fyller jag 19.5 år.
Kan man ha presenterna bättre utspridda?
Tror inte det.

Efter mitt introduktionsmöte på jobbet
(där vi satt i ett par timmar och lyssnade på Darren som gick igenom ett evighetslångt kontrakt)
Kände jag att jag var tvungen att shoppa litegrann,
kände mig tvungen att köpa klänningen på Myers.
Blir bra att ha på Nyår.
Vill ni se hur den ser ut?


Jag, klänningen och nyårsposen..


Jag och hemskleende, men jag kände mig tvungen att visa klänningen bakifrån också..


Titta, man kan hoppa i högklackat och klänning,
fast håret är litegrann ivägen dock.

Nu har vi varit här i exakt en månad,
känns som att tiden har gått ganska snabbt om man tänker efter.
Känns inte alls länge sedan vi satt på arlanda,
sedan alla hejdåfikaträffar,
sedan den överdrivet långa flygresan.
Men, en månad har gått,
fem kvar.
Det finns dock ett par saker jag saknar,
förutom det uppenbara, som familj och vänner saknar jag en massa i matväg.
Riktig creme fraiche och matlagningsgrädde till exempel.
Men idag fick jag i alla fall potatismos, det har jag inte ätit sedan i Sverige.

Jag har blivit helt beroende av The Wombats-Let's dance to Joy Division.
Mycket av anledningen att de spelar den hela tiden på kontoret.
Antar att jag kommer höra den imorgon också, när jag går dit för min träningsdag.
Som jag för övrigt är alldeles rädd för.
Jag är nog ingen bra försäljare,
vad har jag gett mig in på?

Det är konstigt hur mycket trevligare folk är här i Australien.
När man går på bussen hälsar man på chauffören som glatt hälsar tillbaka,
när man går av ropar man "Thank You" eller "Bye".
Sådant som aldrig skulle hända hemma i Norrköping.
Fast, kanske ska jag börja med det när jag kommer hem.
Med risk för att folk tror att jag är en idiot, när jag skriker "Tack" innan jag går av.

Var på min callbackintervju idag,
Först fick jag fick följa med till något köpcentrum där en kille stod vid en monter och försökte sälja american expresskort. Fick se på det ett tag, och sedan lyssna på de gyllene reglerna eller något liknande.
Typ, man ska alltid le och ha ögonkontakt med folk.
Gick sedan tillbaka till kontoret, fick fylla i ett par papper,
och blev sedan intervjuad av ytterligare en person.
Han verkade dock tycka att jag skulle passa för jobbet,
för på lördag ska jag dit på utbildning.
Får se vad det är för någonting.
Är dock lite rädd för att jag inte ska kunna sälja någonting.
Första två veckorna skulle de tydligen vara lite snälla och ge mig dubbel lön för ett sälj eller något liknande,
men sedan blir det nog svårt. (Blir nog svårt de första veckorna med, jag är värdelös på att lura pengar av folk)
Men, jag får väl testa och se hur det går. Det är ju ett jobb i alla fall.

För övrigt blev det sushi till mat idag,
jag älskar att det är så billigt här,
och så mycket godare än i Sverige.

Satt och väntade i Hyde Park på att Moa skulle komma in till stan,
vi skulle nämligen leta julklappar åt hennes familj.
(La familia, jag är inte lika generös som Moa tyvärr, ni får julklappar/födelsedagspresenter när jag kommer hem istället, blir så dyrt att skicka)
Plötsligt insåg jag att Starbucks låg precis över gatan,
så jag gick dit och köpte mig en Cherry-dark chocolate-mocca-frappuchino. Mycket gott.

Här har ni mig i Hyde Park med min avancerade kaffedrink.

När Moa väl kom in till stan gick vi och åt mat,
Buffé på Pizza Hut. Sådär lagom nyttigt med en massa pizza, vitlöksbröd och efterrätter
(Chokladpudding, glass och massa frukter)
Men gott var det, även om det kanske inte ser så ut på bilden. Min mobilkamera är väl inte den allra bästa.

Var inne på Myers idag,
hittade världens kanske snyggaste klänning.
Eller, jag överdriver, men den var fin.
Tror jag, vad tycker ni?
Borde jag betala ca 450 kr för den här?





Kanske jag belönar mig med den klänningen om jag får i alla fall ett av jobben.
Får väl se.

Detta får mig alltid att skratta,
som att stackars någon stackars människa som heter Bill Posters ska bli åtalad.
Över hela staden står det skrivet,
som för att håna honom.
Känner att jag älskar människan som har klottrat på väggen.
Litegrann i alla fall.



För övrigt var jag på intervju idag,
kändes rätt okej ändå,
där jag satt och berättade om mina servitristalanger.
Såklart jag kan bära en massa tallrikar och bestick samtidigt,
och såklart jag kan lägga upp mat på tallrikar snyggt.
Får jag jobbet blir det hårdträning fram tills Nyårsafton, med alla tallrikar vi har här i lägenheten.

Fick ett paket idag,
från Moster. Paketet innehöll en julklapp, julkort från henne, mormor och morfar, och det bästa av allt,
En hippotidnining. Barndomsminnen!
Jag antar att inte många av er vet vad en hippotidning är,
så jag får väl förklara det. Hippotidningen är andelsbankens (I Finland) svenska barntidning. Handlar om flodhästen Hippo och hans syster Hanna. Mycket kvalitetsläsning.
Finns bland annat roliga historier och gåtor som
"Vad är det som är burrigt och lurar bakom stolen? Jo, en sårad yllestrumpa".
Makes no sense, jag vet. En intervju med en sjuåring som spelar basket finns också, och så det bästa. En artikel om "Djuren i Australien" där man bland annat får veta att vithajar är farliga.

En rolig överraskning såhär på en tisdag en vecka före jul.

Var på intervju imorse,
för ett jobb som jag ärligt talat fortfarande inte riktigt vet vad det är.
Av papprena jag fick fylla i verkade det handla om sales and marketing. I vilken form är jag inte säker på.
Chefen, som intervjuade mig var från skottland och pratade sjukt snabbt.
(Som att skottska inte redan är den värsta engelska dialekten)
Men, tror att han pratade om att man skulle jobba mot banker, typ citibank (Som man för övrigt hatar innerligt efter den hemska vänsterprasselreklamen) och försöka få folk att byta bank eller nått sånt. Och det verkade som att man skulle stå vid en monter i köpcentrum (Typ som irriterade telenormänniskorna som finns överallt i Norrköping).

Det värsta med intervjun var att alla var så fint uppklädda i kjol/kostymbyxor och en vacker skjorta/blus, och självklart högklackade svarta skor på tjejerna och en avancerad håruppsättning. Så finklädd var inte jag. Och, alla andra som blev intervjuade verkade komma från Australien. Stor chans tänkte jag. Men, i eftermiddags ringde de upp mig och berättade att de gärna ville ha mig på en andra intervju/information om jobbet. Jag var tydligen en av de utvalda som hade gjort bra ifrån sig. Jag förstår inte hur det gick till, men okej. Alltid bra att få veta att man inte är helt värdelös. Så intervju nummer två med det företaget på Torsdag. Kanske kan jag då få reda på vad man ska göra på det jobbet. Imorgon är det dock dags för intervju med någon sorts restaurang/café. Kanske kan jag ha lite tur och få åtminstone ett av jobben?

Idag har det handats julklappar,
många sådana. Till mig själv från föräldrarna, till mig själv från mig själv. Och så till Moa då.
Vad paketen innehåller får ni se efter julafton,
men just nu är det ganska fullt under den lilla julgranen här.

Intervjun idag blev för övrigt på svenska,
tjejen som intervjuade var nämligen från Göteborg. Men, tror inte jag får nått jobb där,
för ännu har hon inte ringt. Dock ringde någon annan kvinna förut,
bad mig komma på intervju imorgon. Vad det är för jobb har jag absolut ingen aning om,
men..det lär väl märkas då antar jag.

Jag har ont i halsen,
äter koalahalstabletter. De smakar hemskt,
eucalyptus och citron. Lite som blött gräs med citronsmak.
Lite som de tyska cannabisgodisarna.
Men de hjälper i alla fall.
Men jag kommer nog aldrig förstå mig på maten här,
Vegemite på mackan, Jelly till efterrätt,
och det nästan värsta är att det inte finns matlagningsgrädde här.
Och aussiecreme fraichen är inte god.
Hur ska jag överleva 5 månader till?!?

För övrigt håller det här landet på att blåsa bort idag,
typ Gudrun ute. Igår var det nästan 35 grader och sol,
idag storm. I förrgår regnoväder. Jag förstår inte.

Igår var det dags för utekväll igen,
Kings Cross Hotel hade vi bestämt oss för, fastän det kostar 10 dollar i inträde.
Men, det blev en rolig kväll, så det var det nog värt.
Där inne träffade vi nämligen Rick, Ben och ett par andra australiensare,
Rick tog oss så småning om med till en gaybar,
trevligt ställe. Planen var att shota där, men tydligen slutade de servera shots efter 2 AM.
Annars blev folk för fulla eller något.

I alla fall, tog sista bussen (halv 4) hem till Maroubra,
(Älskar att bussarna går så sent, så borde det vara hemma med).
Och världens kanske bästa busschaufför körde bussen,
när vi skulle gå av på ändhållplatsen frågar han oss vart vi ska,
"Just up that hill" svarar jag,
och vad händer då?
Joo..busschauffören kör upp för backen och ända bort till vår gata.
Tydligen slutade han sitt pass då, och skulle tillbaka till stan och kunde ta en liten omväg.
Himla snällt.

Och australiensarna ville tydligen träffa oss igen,
så de fick Moas nummer (Jag hade hela kvällen låtsats att jag inte hade nått australiensiskt nummer för att slippa killar som ville ha ens nummer för att träffas senare..)
Får väl se om de ringer och om de vill hitta på något nästa helg eller så,
Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Men men..

Idag har vi gått långt, över en mil.
Vi gick nämligen ända till Coogee (det verkar inte så långt när man åker buss, men i 30 graders värme och en stekande sol känns det längre)
Och, ungefär 6 km visade det sig vara. Om man är någorlunda bra på matte kan man räkna ut att fram och tillbaka blir det 1.2 mil. Efter den lilla promenaden gick jag bort till poolen och simmade ungefär 500 meter.


Målet med vår promenad, Coogee beach. Där satte jag mig med en stoooor jordgubbsmilkshake. Mycket gott.

Märkte imorse att mina byxor helt plötsligt har blivit så stora,
antingen har de töjt ut sig (allihopa) eller så har all denna motion gjort mig smal.
Vilket kanske är den troliga orsaken. Motion i kombination med att jag på 3 veckor inte har ätit småätit chips, godis och sånt skräp. Jag är för snål för att köpa sånt.(Förutom milkshaken idag då) Men, det är bra. Jag är duktigt jag.
Australienresan blev plötsligt till ett fat camp. Inte för att jag egentligen behövde gå ner i vikt, men ändå.

Imorse bestämde jag mig för att testa Australiens favoritpålägg Vegemite,
hur det smakade och så kan ni ju se på filmen här under..

Hade inte mycket att göra idag,
och Moa satt och tittade på en massa idolklipp på youtube.
Jag gillar inte idol, så jag tog med mig mitt batikskynke och gick in i badrummet.
Ett antal minuter senare kom jag ut som en annan person,
som en Superhjälte!
Är jag inte cool? Lägg speciellt märke till bikinitrosorna och den instoppade tröjan.
Så superhjälte som man någonsin kan bli...

Tog en promenad i regnet nyss.
(Det regnar mycket här tydligen).
Men, någon lugn promenad fick jag inte,
telefonen avbröt mig hela tiden.
Först ringde någon kvinna från ett företag jag inte har någon aning om vad det var,
hon bad mig svara på tre frågor. Okej sa jag,
men efter första frågan tog det stopp. De ville nämligen anställa någon för minst tre månader, helst fyra eller mer.
Jag lämnar Sydney om 2.5. Hon sa att hon då tyvärr inte kunde erbjuda mig något jobb.

Ett par minuter senare ringer en man och frågar om jag är intresserad av jobbet som servitris.
Jag svarar ja (återigen har jag ingen som helst aning om vad det är för jobb jag har sökt).
Han frågar mig om det stämmer att jag kommer från Sverige. Jag svarar ja,
-Are you here on a working holiday visa?
ja, svarar jag och hoppas att han inte lägger på luren. Folk brukar nämligen inte gilla sådana med working holiday visa,
vill helst ha aussiemedborgare. Men då chockar mannen mig.
-Vad bra, då kanske vi kan ta samtalet på svenska istället, eller vad säger du?

Tydligen var han svensk, och hade en restaurang/café i Sydney. Så, han erbjöd mig att komma på en intervju på onsdag, fika litegrann och prata i ca 15 minuter som han sa. Såklart svarade jag ja,
jobbar mycket hellre i en restaurang än går runt på gatan och säljer saker. Får hoppas på det bästa.

För övrigt har jag en till intervju på måndag som handlar om att promota saker,
tjejen som skulle intervjua är svensk. Finns tydligen gott om svenskar här på andra sidan jorden.

Andra Sydneyintervjun är nu över,
och den här gick nog lite bättre än den andra i alla fall.
Fast, inte heller den här intervjun var en riktig arbetsintervju.
Men, jag ska ta det från början. (Såklart är ni jätteintresserade).
Vi hade nämligen fått en adress som skulle ligga mitt emot Sydney universitet,
så vi skrev en vacker karta, med hjälp av google maps, och begav oss sedan mot staden.
Vi gick och gick,
Kom till Redfern, kanske det skabbigaste området i Sydney.
Helt klart ett område man inte vill gå runt ensam i mitt i natten.
Tillslut hittade vi rätt gata, och rätt gatunummer, men det såg helt fel ut.
En radhuslägenhet, utan skyltar eller sånt.
Kunde det verkligen vara ett kontor?

Efter ett tag kom två tjejer gående,
de såg ungefär lika förvirrade ut som oss.
De skulle också på intervju, dock en halvtimme senare än oss.
Men, ingen av oss ville gå in ensamma,
så vi ringde på dörren och gick in tillsammans.
(Stället var dock inte så läskigt därinne, såg ut som ett vanligt kontor ungefär, fast lite mer nattklubbsaktigt än t.ex. Teliakontoret i Norrköping)
Andrew mötte oss där inne och berättade kort om jobbet.
Vi fick berätta om vi hade gjort något liknande tidigare.
(Promotat klubbar osv.)
Sedan fick han våra telefonnummer
(Det är lika kul varje gång någon frågar om ens telefonnummer, för i princip ingen backpacker har koll på sitt australiennummer, så varje gång får man ta upp mobilen och titta vad man har för nummer egentligen)
Kanske ringer han nästa vecka, får hoppas det. Han behövde nämligen 2 tjejer och 2 killar till.
Får hoppas att vår svenska charm räcker.
Andrew hade nämligen bott i Uppsala ett tag, berättade han för oss på svenska.
Och hade varit på en svensk fest igår, där alla var klädda i blonda peruker.
Så, nu hoppas jag på att han, precis som hyresvärden Bobby, gillar sverige tillräckligt mycket för att ge oss svenskar förtur.

Ikväll gjorde vi en ny upptäckt,
Jelly! Tydligen gillar man sånt här,
eftersom det finns i alla möjliga smaker i affärerna.
Vi valde den billigaste såklart. Med jordgubbssmak.
En evighet skulle den stå i kylen,
innan den äntligen var färdig, gelen som vi hade gjort.

Såhär såg den ut. Den var inte särskilt god,
smakade mest sött, med en läskig konsistens.
Som att svälja hårgelé,
eller en massa slem.
Men, halva paketet är kvar,
så det blir nog att äta en gång till.

Gick ner till klippoolen förut,
tänkte att jag skulle simma ett par längder,
precis som jag brukar göra på badhuset hemma.
Såklart blev det ju iskallt, molnigt och blåsigt när jag väl kom fram.
Men hade jag gått ända dit var jag ju liksom tvungen att bada.
Så, jag simmade en halv km
(uppskattningsvis, jag vet inte hur lång poolen är)
Det räckte tyckte jag. Det är svårt att simma när det blåser, blir så mycket vågor i vattnet,
och eftersom vattnet är salt svider det när man får in saltvattnet i ögonen.
Jag hade för övrigt poolen för mig själv, det var fördelen med hemskvädret.
(Förutom de två kineserna som sprang runt och tappade upp saltvatten i plastflaskor och sedan hällde tillbaka i havet)

Gick på upptäcksfärd idag,
skulle försöka ta oss till skjutbanan (eller vad det nu är som ligger bredvid stranden, på klippan)
Men det gick inte, avspärrat överallt.
Istället hamnade vi i Malabar och stranden där. En väldigt liten strand, med en massa klippor.

Lilla strand.


Jag var lite rädd för tidvattnet, uppenbarligen brukade det vara vatten där vi gick. Men, vi överlevde.


Titta, jag har både solglasögon och hårband. Duktigt av mig själv, jag förstör varken ögonen eller hårbotten.


Folk häromkring använder surfingbrädorna som kanoter eller något. De står på dem och paddlar sig framåt med en paddel.


På nått sätt påminner det här mig om Irland, inte för att jag har varit där men ändå, det är såhär jag föreställer mig Irland. Det är definitivt inte så som jag föreställer mig Australien.


Vi hittade ett klätterträd, jag satt där på en gren.


Moa klättrade hon också.


Ibland är jag så otroligt cool..


Hibiskusar växer överallt här.

Idag fick jag ett paket,
vad som var i paketet? Julpynt! och så en julklapp som inte ska öppnas förrän julafton.
Dock hade mamma avslöjat sig litegrann eftersom man måste skriva på paketet vad det innehåller för tullen liksom.
Men, jag ignorerar den texten och blir överraskad på julafton istället. Roligare så.

Idag var vi på arbetsintervju för första gången i Sydney.
Fast, intervju var väl att ta i,
vi fick fylla i en blankett, berätta kort hur länge vi planerade att stanna i Sydney och that's it.
Efter det berättade killen lite kort om jobbet,
om fredagskvällarna med fria drinkar och vip-inträde.
Jobbet gick för övrigt ut på att sälja saker,
typ paintball, spadagar osv.
Lät kul, men av 12 styckna skulle han välja ut 5.
Inte så stor chans,
och eftersom han inte ringt ännu är det nog kört.
Men, på torsdag ska vi på en ny intervju,
tror det jobbet går ut på att dela ut flyers.
Kan ju inte vara så svårt.

Springtur stod på schemat idag.
(Inte för att jag faktiskt har ett schema, men det kändes som en bra grej att skriva).
Så, jag byter om, tar på mig skorna
(utan att skaka dem, jag glömmer alltid att det finns farliga småkryp i det här landet) och springer ut genom porten.
Ner mot stranden och strandpromenaden. Vädret är perfekt för att springa, monigt, lite blåsigt och typ 20 grader.
Men, när jag har sprungit någon/några kilometer (jag hardålig längduppfattning tyvärr) blixtrar plötsligt himlen till,
förvandlas från fluffigt molnig till ett mörkblått helvete. På ett ungefär.
Det börjar åska mycket och regnet öser ner. Så jag springer tillbaka.
På stranden ropar livräddarna ut i högtalarna att man ska gå upp ur vattnet, ett åskoväder är påväg.
(Som att man inte redan hade märkt det)
Folk går med dunjackor på, under paraplyer.
Och där springer jag, stackars svenska turisten i surfshorts och ett blommigt linne.
Genomblöt och allt.
Och, sedan blev det plötsligt solsken igen. Konstigt väder i Oz.

Orkar ni med en hel massa bilder idag?
Isåfall har ni gått in på rätt blogg,
idag har vi nämligen varit på Taronga Zoo hela dagen,
det är ju så dåligt med djur i Sydney att vi var tvungna att besöka en djurpark för att få se dem.


Vi åkte färja från Circular Quay till Taronga Zoo. På vägen fick man se operahuset och harbour bridge från ett annat håll.


Taronga Zoo, med coolare djur än Kolmården. (Billigare var det nog också, iaf eftersom vi hade 20% rabatt som vi fått med ett backpackermagazin.)


Jag och Sydney i bakgrunden.


Zebra, en randig häst.


Stackars schimpansen satt alldeles ensam i ett hörn, medan de andra schimpanserna hade party lite längre bort.


Girafferna fick mat.


En liten Nallebjörn. Eller, det här var en Kodiakbjörn, tydligen världens största björnsort.


Jag och ett par stora öron. Jag hade fått för mig att djuret morrade och var jätteelakt, men som ni ser på bilden i bakgrunden hade jag helt fel...


En Svensk Tiger, fast..inte svensk då.


Lejonkungen.


En Dingo.


Vi gick in ett ett läskigt hus, där var fullt av ormar, ödlor och annat äckel.


Kängurun sitter ner (eller kanske är det en vallaby, jag vet inte)


Lilla rockvallabyn, jag råkade kapa örat på honom, stackarn.


Solar.


Koalor sover tydligen ca 20 timmar/dygn. Resten av tiden äter de.


Koala och bäbiskoala.


Koala, om jag hade fått hade jag lätt tagit med mig en hem, liksom, hur söta är inte koalor? Och de ser ju så mjuka och kramiga ut.

Vi upptäckte nyss en kackerlacka i lägenheten.
En stor sådan. Otrevlig sak.
Läste på något ställe att man inte ska döda kackerlackor, då kommer flera dit av lukten de avger när de är döda.
Eller något sådant. Så, istället fångade vi äcklet i en burk och slängde ut hela burken i soptunnan utanför huset.
Hoppas att han inte hade några fler kompisar som planerar att komma hit senare.

Det händer grejer här i området,
Plötsligt började folk skrika här utanför,
vi tittade ut genom fönstret och såg en kille fly undan poliserna.
Spårlöst försvunnen var han. Poliserna gick runt och lyste med ficklampor i buskarna,
såklart var han inte där. Vi hade ju sett att han sprang därifrån.
Men, det visste uppenbarligen inte poliserna.
Efter en 10 minuter kanske kom de dock släpandes på mannen,
en annan kille stod och visade poliserna hur han hade slagit ner mannen.
Och vi satt med perfekt utsikt över allting. Hängde ut genom fönstret nästan.
När de hade stoppat in honom i bilen och skulle åka härifrån vände sig en av poliserna upp mot oss och fönstret och sa
"The funny game is over now, ladies..."

Spännande villaområde vi bor i. Maroubra, värsta gansterhålan.

Idag har vi städat hela dagen. Dammsugit, skurat, torkat och tvättat.
Både handdukar, sängkläder och vanliga kläder.
Mycket duktigt!
Som belöning skulle vi bada lite,
men självklart gick solen i moln då.
Fast, det blev bad ändå,
har man sagt att man ska bada måste man göra det.
Eller något sånt.

Här är lösningen på mina problem,
med min blodiga, sönderbrända hårbotten.
Om man gör en fläta i luggen och bakar in lite annat hår också så täcker den hårbotten och man slipper solen där.
Jag är så smart...

Moa gick ut för att handla läsk, hon ville ha en överraskningsbild när hon kom t



Vi festade till det lite med fanta och rosévin, precis som vi lärt oss av bönderna i bonde söker fru.
Skillnaden var nog bara att vi hade det billigaste rosévinet vi hittade, och woolworths apelsinläsk,
(typ 4 kr/1,5 liter) Men, det var faktiskt ganska gott. Han vet vad han pratar om den där lyxbonden.
(För er som inte visste det, klicka på de små bilderna så blir de större)

Dagen har gått ut på att hitta jobb,
det går väl sådär. Än så länge har ingen hört av sig, men en del cv:n har vi delat ut i alla fall.
Jag mailade nyss till någon sorts ölbar också. De sökte personal och ville veta lite om de sökande. Man skulle exempelvis fylla i sin "top five beer list". Svårt för mig, jag hatar öl. Men, man får väl ljuga lite tänkte jag och skrev om Mythos och greklandsminnen och grejer. Men tillslut fick jag ta hjälp av Calle, han gillar nämligen öl.
Hoppas bara att det lät trovärdigt det jag skrev. Jag tvivlar på det.

Innan jag åkte hade jag, av sånt jag läst på australienforum, fått för mig att det skulle vara lätt att hitta jobb här. Det stämde inte. Inte för mig i alla fall, det är jättesvårt. Har varit inne i varenda affär/köpcentrum i Sydney känns det som,
och överallt får man samma svar "We've just hired staff for christmas, sorry".
Men, ännu har vi inte gett upp. Imorgon beger vi oss in till staden för att kolla upp någon sorts arbetsförmedling eller liknande som ska kunna hjälpa backpackers att hitta jobb. Får väl se hur det går. Fortsättning följer...

Kom på en sak,
igår (eller om det var i måndags kanske) knackade Bobby på.
Han undrade över persiennerna, vi hade nämligen den ena uppdragen,
och hade haft den så under natten. Han undrade om vi verkligen förstod hur de fungerade eller om vi ville att han skulle visa oss en gång till.
Vi tackade nej, sa att vi ville ha den så eftersom det blir ljust här inne på morgonen då, så att man vaknar.
Vi förstår faktiskt hur persienner fungerar, finns nog inte många i världen som inte vet det.
Han är lustig den där Bobby.

Idag tog vi bussen in till city,
provade en annan buss den här gången eftersom 367 går så otroligt långsamt,
(planen var att åka expressbussen med den går aldrig när man vill)
Bussen vi åkte idag tog en helt annan väg, men var precis lika långsam.
I alla fall, inne i staden begav vi oss mot shoppingcentret för att fråga om jobb och dela ut cv:n.
De flesta affärer/caféer svarade att de tyvärr redan hade anställt ny personal,
men vissa lät oss lämna cv:n iaf,
så kanske de hör av sig om intervju.
Vår modighet att fråga folk om jobb firade vi med lunch,
tänkte att vi skulle prova vietnamesiskt idag.
Dåligt val,
för någon vecka sedan åt vi kinamat som inte smakade någonting,
idag åt vi vietnamesmat som inte heller smakade någonting (förutom starkt).
Men, nu vet vi i alla fall det, man ska hålla sig till Thai, indiskt och sushi,
det slår aldrig fel.

Imorse löste jag för övrigt Moas pussel,
en svan skulle det bli, en massa bitar som inte verkade passa någonstans fanns det.
Efter hela igårkväll och en stund imorse var den äntligen klar.

Titta så vacker den blev,
fast det saknas ett par bitar, men det syns knappt.


Har nog glömt att berätta om det här underbara. På Qantas delar de ut massa roliga saker,
en tandborste, en tub tandkräm, ett nyckelband, en sovmask och så det bästa. Ett par strumpor, sköna sådana också.


En Klädaffär ville ha cv mailat, med foto och allt. Så jag bad skolfotografen att ta kort på mig. Och, vad säger ni. Om ni hade en klädaffär, hade ni inte anställt den där röda, glada människan med hår som blåst bakåt av vinden?

Nu är det dags för film igen,
den här gången visar vi lägenheten, stranden och andra trevliga ställen i Maroubra. Filmen inleds dock med en bit ur Sydneys nattliv, så alla ni som önskar att ni hade varit här och festat kan drömma er hit framför datorskärmen.

Nya kroppsdelar som är röda,
låren och händerna. Så trevligt, välkommen röda färg.
Ska bli trevligt med fler svidande delar av kroppen.

Nu är det dags igen,
en massa bilder. Så, slå er ner med en kopp kaffe eller te, en kanelbulle eller muffins (eller en morot om ni bantar), sätt på er glasögonen och ta en titt på mitt liv.


En dag var det en himla massa poliser utanför fönstret, hundar hade de också. Kanske hade någonting allvarligt hänt, kanske var det en knarkhund. Eller kanske hade poliserna bara varit på baren och tagit en öl.


Maroubra beach, sett från klipporna ovanför.


Klippor (och nej, havet lutade inte, jag orkar bara inte photoshopa horistonten rak)


"The Rock pool" Hit åkte vi igår med hyresvärden Bobby och hans 12-årige son Alex. Tyvärr hade solen nästan gått ner och det hade blivit kallt. Luften var kall, vattnet var kallt. Men, jag vågade mig ändå i och simmade några längder. Efter ett tag var armarna ganska stela. Moa var fegare, hon vågade sig inte i alls.


Det finns fiskmåsar överallt här. Nästan så att det är som i filmen "Fåglarna", fast än har de inte attackerat oss.


Moa var ute och fotade med skorna i handen.


En kille stod och fiskade från klipporna. Bobby berättade att en kines gjorde det för ett par månader sedan när plötsligt en stor våg kom och slog omkull honom. Killen slogs emot klipporna och dog. Det är ett farligt land.


The rock pool, istället för badhus.


Jag och klippor.


Jag och havet, det stora blå, det oändliga. Man kan sitta och titta på havet hur länge som helst utan att tröttna.

Fick höra av indiske bankmannen igår att i Indien är Emelie minsann ett killnamn.
Mycket roligt hade han åt det. Han hade iförsig roligt åt det mesta,
kanske för att han skulle på två månaders semester snart.

Idag är ingen rolig dag,
idag känner jag att jag hatar det här landet.
För det första är jag alldeles sönderbränd, till och med att ha på sig kläder gör ont.
För det andra har jag ingen aning om hur man får jobb här. Har delat ut CV till de ställen där det står "Wait Staff required" eller likande. Men ingen lär ju höra av sig, min erfarenhet av att jobba på café eller i en bar sträcker sig till en tvåveckors praktik på Hugo när jag gick på högstadiet. Det kommer man inte särskilt långt med.
De få ställen jag vågat mig in på för att fråga om de söker någon arbetare har alla sagt nej, de behöver inte folk just nu.
Och, efter ett par nej ger jag upp. Sån är jag, vill inte få ett nej.
Jag har räknat ut att om jag inte jobbar alls under sex månader här har jag ungefär 1600 kr att leva på/vecka. Det kommer man inte långt med om man hade tänkt se något av landet.
Av den anledningen har jag endast ätit två rostbrödsmackor idag, och druckit en massa vatten. Äter man inte gör man inte av med pengar, eller hur?
Fast, jag inser att så kan man ju inte leva. I alla fall inte om jag hade tänkt se ut som vanligt när jag kommer hem, och inte som någon fånge från auchwitz. Så, kanske får det bli lite havregrynsgröt ikväll, innan jag går och lägger mig.

För övrigt har jag även öppnat upp ett bankkonto idag, med Commonwealthbanken, den ska tydligen vara störst i Australien. Valde det billigaste alternativet, 4 dollar/månad kostade det.
Så, någon gång inom de närmsta dagarna (eller i början på nästa vecka kanske) bör jag få hem ett Mastercard. Ytterligare en sak som är avklarad, men något jobb har jag fortfarande inte, så vad jag ska med kontot till är ett mysterium.