Jenny sa att hennes hårsnodd var försvunnen,
men nu ser jag henne sitta där borta med handen nästan i munnen.
Och snodd det har hon i håret,
och det är nog inte första gången det här året.
Hon klagar på att jag inte bloggar så ofta,
kanske är det för att jag fryser, jag behöver en kofta.
Det är kallt i det här huset,
inte konstigt att huvudet är fruset.
Men, nu gör jag henne glad och ger henne en dikt,
jag kände att det var min plikt.

För övrigt blev afterworkgrejen ikväll inställd,
det var bara jag, Elin och chefen som kunde tillslut,
kändes väl lite sådär att det bara var vi tre så,
nytt försök nästa vecka!