Andra Sydneyintervjun är nu över,
och den här gick nog lite bättre än den andra i alla fall.
Fast, inte heller den här intervjun var en riktig arbetsintervju.
Men, jag ska ta det från början. (Såklart är ni jätteintresserade).
Vi hade nämligen fått en adress som skulle ligga mitt emot Sydney universitet,
så vi skrev en vacker karta, med hjälp av google maps, och begav oss sedan mot staden.
Vi gick och gick,
Kom till Redfern, kanske det skabbigaste området i Sydney.
Helt klart ett område man inte vill gå runt ensam i mitt i natten.
Tillslut hittade vi rätt gata, och rätt gatunummer, men det såg helt fel ut.
En radhuslägenhet, utan skyltar eller sånt.
Kunde det verkligen vara ett kontor?

Efter ett tag kom två tjejer gående,
de såg ungefär lika förvirrade ut som oss.
De skulle också på intervju, dock en halvtimme senare än oss.
Men, ingen av oss ville gå in ensamma,
så vi ringde på dörren och gick in tillsammans.
(Stället var dock inte så läskigt därinne, såg ut som ett vanligt kontor ungefär, fast lite mer nattklubbsaktigt än t.ex. Teliakontoret i Norrköping)
Andrew mötte oss där inne och berättade kort om jobbet.
Vi fick berätta om vi hade gjort något liknande tidigare.
(Promotat klubbar osv.)
Sedan fick han våra telefonnummer
(Det är lika kul varje gång någon frågar om ens telefonnummer, för i princip ingen backpacker har koll på sitt australiennummer, så varje gång får man ta upp mobilen och titta vad man har för nummer egentligen)
Kanske ringer han nästa vecka, får hoppas det. Han behövde nämligen 2 tjejer och 2 killar till.
Får hoppas att vår svenska charm räcker.
Andrew hade nämligen bott i Uppsala ett tag, berättade han för oss på svenska.
Och hade varit på en svensk fest igår, där alla var klädda i blonda peruker.
Så, nu hoppas jag på att han, precis som hyresvärden Bobby, gillar sverige tillräckligt mycket för att ge oss svenskar förtur.