Tog en promenad i regnet nyss.
(Det regnar mycket här tydligen).
Men, någon lugn promenad fick jag inte,
telefonen avbröt mig hela tiden.
Först ringde någon kvinna från ett företag jag inte har någon aning om vad det var,
hon bad mig svara på tre frågor. Okej sa jag,
men efter första frågan tog det stopp. De ville nämligen anställa någon för minst tre månader, helst fyra eller mer.
Jag lämnar Sydney om 2.5. Hon sa att hon då tyvärr inte kunde erbjuda mig något jobb.

Ett par minuter senare ringer en man och frågar om jag är intresserad av jobbet som servitris.
Jag svarar ja (återigen har jag ingen som helst aning om vad det är för jobb jag har sökt).
Han frågar mig om det stämmer att jag kommer från Sverige. Jag svarar ja,
-Are you here on a working holiday visa?
ja, svarar jag och hoppas att han inte lägger på luren. Folk brukar nämligen inte gilla sådana med working holiday visa,
vill helst ha aussiemedborgare. Men då chockar mannen mig.
-Vad bra, då kanske vi kan ta samtalet på svenska istället, eller vad säger du?

Tydligen var han svensk, och hade en restaurang/café i Sydney. Så, han erbjöd mig att komma på en intervju på onsdag, fika litegrann och prata i ca 15 minuter som han sa. Såklart svarade jag ja,
jobbar mycket hellre i en restaurang än går runt på gatan och säljer saker. Får hoppas på det bästa.

För övrigt har jag en till intervju på måndag som handlar om att promota saker,
tjejen som skulle intervjua är svensk. Finns tydligen gott om svenskar här på andra sidan jorden.