Ni vet hur det kan bli när man träffar någon man inte umgåtts med på länge,
Någon man inte längre har något gemensamt med överhuvudtaget.
Ni vet den där pinsamma tystnaden som kan uppstå då, när man helt plötsligt inser att det är ungefär 15 minuter kvar tills man är framme i stan och man får gå av bussen. 15 minuter kvar och samtalsämnena tog slut efter två minuter.
Man tittar på varandra litegrann, ler, och tittar sedan ner i marken.
Jag klarar inte riktigt av sån tystnad.
Imorse hände det mig, jag träffade en tjej från min gamla högstadieklass, en tjej jag inte träffat på väldigt länge fastän vi nästan bor grannar.
Efter ett par minuters samtal om studentfotokatalogen, balfotona och självklart vädret (vad annars?) så blev helt tyst.
Vad säger man till någon man inte längre känner? Någon man sedan länge glidit ifrån?
Jag känner mig oerhört obekväm i sådana situationer, vilket kanske var anledningen till mina udda samtalsämnen imorse.
Eller vad sägs om:
-Har du sett vilka gula naglar jag har, och inte försvinner det genom att bada dem i citronjuice.
-Min morfars bror dog nyss, hemtjänsten hittade honom. Kanske inte världens roligaste jobb.
-Det är konstigt det här med rödljus som inte är automatiska. Hur kul är det att stå och vänta och ingen bil kommer från andra hållet?

Som sagt, jag klarar inte av sådana situationer sådär överdrivet bra...