Det här med komplimanger är en konstig grej,
ta till exempel det här med kläder,
-Snygg tröja!
-tack!
Men vadå tack?
som om man tackar för att någon berömmer ens design eller handarbete,
as if!
skulle väl egentligen tacka kineserna, malaysierna eller de från kambodja,
men det hade blivit hur krångligt som helst att säga,
så man nöjer sig med att säga tack, det går snabbare och personen som tyckte tröjan var snygg blir nöjd.

Likadant är det med andra komplimanger,
-Du har så fina ögon..
-Tack!
Som att man kunde göra någonting åt hur de ser ut,
som om man kan påverka sin ögonfärg genom att äta mycket broccoli,
som om man valde färg själv..

Det är underligt det där med komplimanger och svar på dem,
men igår kunde jag faktiskt svara tack på en komplimang och verkligen vara ärlig,
för igår hade jag sytt min klänning själv,
utan hjälp från några asiater alls..
(fine, tyget har jag inte gjort, men resten)
Och nu har jag skrivit ett långt inlägg där jag egentligen bara ville säga att jag faktiskt har lyckats sy någonting själv..