När vi först kom till hostelet ville jag bara flytta ut,
nu när vi faktiskt har gjort det känns det lite sorgligt.
Lägenheten är bra, mycket bättre än vad jag ens hade hoppats på,
men ändå kommer jag sakna hostelet. Jag kommer sakna att kväva ett skratt varje gång nakenmannen från Belgien kommer in i rummet. Jag kommer sakna människorna där, speciellt mina frukostkompisar från Göteborg (som jag satt och åt med i typ en timme varje morgon innan Moa orkade sig upp) Fast, jag har iaf Roberts telefonnummer, och han har mitt. Så, vi får väl höras någon gång. De har nämligen skaffat sig en lägenhet i Bondi med egen städerska, pingisbord och hängmatta. Får väl hoppas att de fixar en inflyttningsfest.

När vi först kom till hostelet tyckte jag att alla ljuden var hemskt störande,
de sista dagarna märkte jag knappt hur högt tv:n lät mitt i nätterna,
när nakenmannen kom in mitt i natten, eller när Hanna gick tidigt på morgonen.
Fast, det trånga köket och den hemska diskborsten kommer jag inte sakna.
(fast, såklart bytte de ut diskborsten sista dagen mot en ny, istället för den hundra år gamla som fanns tidigare)