Moa ville att jag skulle blogga om de sju dödssynderna,
(hur man nu gör det på ett bra sätt)
Så, jag får väl göra ett försök, i form av en lista.
Så här har ni anledningarna till varför jag inte kommer till himlen.

Högmod: Ibland brukar jag ha alldeles för höga tankar om mig själv. Om jag ser någon misslyckas kan jag tänka, "det där hade jag klarat lätt". Självklart är så inte alltid fallet, självklart kan jag inte allt, självklart klarar jag inte allt. Men, ibland känner jag så. Tydligen är det ett tankesätt som inte är acceptabelt.

Girighet: Okej, nu blev det svårare. Jag är ganska sparsam, slösar inte pengar i onödan. Men girig? Skulle väl isåfall vara de gånger mamma gett mig parkeringspengar men jag istället parkerat på gratisparkeringar och använt pengarna till annat.

Vällust: Tydligen är motsatsen till vällust kyskhet och att vara nunna. Enligt Gud ägnar jag mig nog för mycket åt vällust, då jag faktiskt inte bor i ett kloster och går klädd i ett heltäckande svart skynke.

Avund: Om någonting inte går som jag vill känner jag ofta avund mot de som lyckas. Jag är bra på att vägra inse att saker faktiskt beror på att det är jag som är sämre än andra. Jag vill gärna se det som att någon driver med mig, att jag skulle ha extrem otur, isället för att acceptera att andra faktiskt är bättre än mig. Just nu känner jag dock avund mot människor som har kommit på vad de ska göra av sitt liv, för det har inte jag.

Frosseri: För ett par år sedan var jag och brorsorna i Finland, landet där glass är extremt billigt. Vi tog cyklarna och åkte upp till Westerbacks affär. Där köpte vi en varsin glasstrut för ungefär 3 kronor. Vi satte oss utanför affären och åt upp glassen. När den var slut cyklade vi de 200 metrarna det är till nästa affär. Där köpte vi en till glass och ett varsitt wienerbröd som vi sedan åt upp på trappan till affären, innan vi slutligen cyklade hem till mormor och åt mat.

Vrede: Jag är inte bra på att bli sådär ordentligt arg. Kanske är jag för känslokall eller något, men det är svårt att få mig så upprörd. Visst kan jag bli sur på småsaker, ganska ofta till och med, men det går över ganska snabbt. Det är ju inte som att jag blir arg på något och går runt och skjuter ihjäl folk eller kapar ett flygplan för det. Men igårkväll när Djurgården gjorde mål på IFK var jag inte glad. Hade de inte kunnat låta det vara 1-0 och ge IFK tre poäng?

Lättja: Äntligen min dödssynd. Att vara lat har litegrann blivit min grej nu i min arbetslöshet. Jag vet att jag borde träna oftare, borde städa eller i alla fall ringa runt till ställen och söka jobb. Men istället sitter jag här framför datorn och gör i princip ingenting. Ibland känner jag att jag borde ta tag i det, gå ut och springa, åka till badhuset. Vilket jag även gör då och då, och känner mig duktig för ett tag, innan jag sjunker tillbaka i lättjan. Att inte ha ett jobb för tillfället får mig alltså att synda.

Underliga tankar kristendomen har, livet skulle bli extremt tråkigt om alla följde reglerna fullt ut. Men, det är väl så det ska vara, grått, tråkigt och trist. Känn er fria att sno min lista och berätta om era dödssynder, kanske det blir som någon slagt bikt som ger en guds förlåtelse eller nått sånt.