Hemma hos Farmor och Farfar får man alltid en hel massa bullar, kakor och läsk
(eller limsa som det kallas på deras dialekt)
I år hade farmor köpt en ny läsk, eller, det var egentligen kusin Ben som hade valt ut den.
En grön läsk med smak av lime och grapefrukt. Farmor förstod dock inte vad lime var,
så jag skrek citron åt henne (farmor är nämligen nästan döv, så man måste skrika då hon vägrar använda sin hörapparat).
Okej, sa farmor. Grön citronläsk. Någon minut senare hade hon glömt det,
pratade om den nya päronläsken. Frågade "Gaar e ti dreck päronlimsan?"
Jag svarade, jadå, men det är citronsmak. ett par minuter senare var det samma sak. Går det att dricka päronläsken?
Efter ett tag gav jag upp, sa "Ja farmor, den är god". Lät henne tro att det var päron, det är bäst så.


(Varför vänder datorn inte på bilden?)

Farfar berättade att de ska öka dosen på farmors bromsmedicin,
göra den starkare då hon inte fått några biverkningar av den tidigare dosen.
Den tidigare har hon ätit någon månad, då hennes minne bara blir sämre.
Jag är glad att hon kommer ihåg mig, vet vem jag är.
(Visserligen med lite hjälp, men efter att jag sagt mitt namn kommer hon på att det är ju Mikaels dotter från Sverige)
Och nu har jag åkt därifrån, och vet att det tar lång tid innan jag får träffa henne och farfar igen.
Jag vet inte hur det kommer vara då, kommer hon veta vem jag är? Kommer hon och farfar bo kvar hemma? Eller ännu värre, kommer de överhuvudtaget leva?