Hatar när vågorna är så stora att man nästan drunknar,
i alla fall när man inte ser den komma och när den sedan, från ingenstans, plötsligt sköjler över en med full kraft.
I nästa sekund finner man sig ligga någonstans på botten, utan en aning om vad som är upp eller ner.
Vattnet virvlar runt en, in i näsan, munnen, överallt. Man känner sanden, försöker spotta ut den, men får bara mer sand och vatten i munnen. Tillslut lyckas man ta sig upp till ytan, saltvattnet svider i ögonen.
Man spottar och rättar till badkläderna som håller på att ramla av.
Sedan tänker man, död åt havet, och går upp på land.