Gick till Darling Harbour imorse för att äta frukost med Michael
(eller..frukost och frukost, jag hade litegrann glömt bort det och redan ätit, så det blev ett glas OJ, som jag har fått lära mig att man ska säga om orange juice)
Michael hade med sig en present till mig säger han och tar fram en swarovskipåse.
Hmm..jaha?
Så, jag öppnar den och hittar ett champagneglas med Happy 20th Emelie ingraverat,
men inte nog med det,
hittar även ett diamanthalsband. Liksom, wtf?
(okej, inte riktiga diamanter antar jag, men en dyr kopia i alla fall..)
Vad säger man då? Tack? Låter ju lite mesigt liksom.
Jag menar, det var fint och jättesnällt och så,
men vem ger ett diamanthalsband till en vän?
Om inte man vill mer än så,
hmm..Jag hoppas att han vet att jag absolut inte är intresserad av mer än så.
I alla fall, fint halsband=glad emelie,
men ändå.

(För övrigt såg jag filmen Blood Diamond igår,
om barnsoldater och diamanthandeln i afrika,
precis som det jag pratade om hela dagarna när jag jobbade för Amnesty,
så litegranna känner jag mig äcklad av mig själv för att jag numera har ett diamanthalsband,
även om det inte är äkta..)