Jag har ont i halsen,
äter koalahalstabletter. De smakar hemskt,
eucalyptus och citron. Lite som blött gräs med citronsmak.
Lite som de tyska cannabisgodisarna.
Men de hjälper i alla fall.
Men jag kommer nog aldrig förstå mig på maten här,
Vegemite på mackan, Jelly till efterrätt,
och det nästan värsta är att det inte finns matlagningsgrädde här.
Och aussiecreme fraichen är inte god.
Hur ska jag överleva 5 månader till?!?

För övrigt håller det här landet på att blåsa bort idag,
typ Gudrun ute. Igår var det nästan 35 grader och sol,
idag storm. I förrgår regnoväder. Jag förstår inte.

Ikväll gjorde vi en ny upptäckt,
Jelly! Tydligen gillar man sånt här,
eftersom det finns i alla möjliga smaker i affärerna.
Vi valde den billigaste såklart. Med jordgubbssmak.
En evighet skulle den stå i kylen,
innan den äntligen var färdig, gelen som vi hade gjort.

Såhär såg den ut. Den var inte särskilt god,
smakade mest sött, med en läskig konsistens.
Som att svälja hårgelé,
eller en massa slem.
Men, halva paketet är kvar,
så det blir nog att äta en gång till.

Idag fick jag ett paket,
vad som var i paketet? Julpynt! och så en julklapp som inte ska öppnas förrän julafton.
Dock hade mamma avslöjat sig litegrann eftersom man måste skriva på paketet vad det innehåller för tullen liksom.
Men, jag ignorerar den texten och blir överraskad på julafton istället. Roligare så.

Springtur stod på schemat idag.
(Inte för att jag faktiskt har ett schema, men det kändes som en bra grej att skriva).
Så, jag byter om, tar på mig skorna
(utan att skaka dem, jag glömmer alltid att det finns farliga småkryp i det här landet) och springer ut genom porten.
Ner mot stranden och strandpromenaden. Vädret är perfekt för att springa, monigt, lite blåsigt och typ 20 grader.
Men, när jag har sprungit någon/några kilometer (jag hardålig längduppfattning tyvärr) blixtrar plötsligt himlen till,
förvandlas från fluffigt molnig till ett mörkblått helvete. På ett ungefär.
Det börjar åska mycket och regnet öser ner. Så jag springer tillbaka.
På stranden ropar livräddarna ut i högtalarna att man ska gå upp ur vattnet, ett åskoväder är påväg.
(Som att man inte redan hade märkt det)
Folk går med dunjackor på, under paraplyer.
Och där springer jag, stackars svenska turisten i surfshorts och ett blommigt linne.
Genomblöt och allt.
Och, sedan blev det plötsligt solsken igen. Konstigt väder i Oz.

Vi upptäckte nyss en kackerlacka i lägenheten.
En stor sådan. Otrevlig sak.
Läste på något ställe att man inte ska döda kackerlackor, då kommer flera dit av lukten de avger när de är döda.
Eller något sådant. Så, istället fångade vi äcklet i en burk och slängde ut hela burken i soptunnan utanför huset.
Hoppas att han inte hade några fler kompisar som planerar att komma hit senare.

Idag har vi städat hela dagen. Dammsugit, skurat, torkat och tvättat.
Både handdukar, sängkläder och vanliga kläder.
Mycket duktigt!
Som belöning skulle vi bada lite,
men självklart gick solen i moln då.
Fast, det blev bad ändå,
har man sagt att man ska bada måste man göra det.
Eller något sånt.

Här är lösningen på mina problem,
med min blodiga, sönderbrända hårbotten.
Om man gör en fläta i luggen och bakar in lite annat hår också så täcker den hårbotten och man slipper solen där.
Jag är så smart...

Dagen har gått ut på att hitta jobb,
det går väl sådär. Än så länge har ingen hört av sig, men en del cv:n har vi delat ut i alla fall.
Jag mailade nyss till någon sorts ölbar också. De sökte personal och ville veta lite om de sökande. Man skulle exempelvis fylla i sin "top five beer list". Svårt för mig, jag hatar öl. Men, man får väl ljuga lite tänkte jag och skrev om Mythos och greklandsminnen och grejer. Men tillslut fick jag ta hjälp av Calle, han gillar nämligen öl.
Hoppas bara att det lät trovärdigt det jag skrev. Jag tvivlar på det.

Innan jag åkte hade jag, av sånt jag läst på australienforum, fått för mig att det skulle vara lätt att hitta jobb här. Det stämde inte. Inte för mig i alla fall, det är jättesvårt. Har varit inne i varenda affär/köpcentrum i Sydney känns det som,
och överallt får man samma svar "We've just hired staff for christmas, sorry".
Men, ännu har vi inte gett upp. Imorgon beger vi oss in till staden för att kolla upp någon sorts arbetsförmedling eller liknande som ska kunna hjälpa backpackers att hitta jobb. Får väl se hur det går. Fortsättning följer...

Kom på en sak,
igår (eller om det var i måndags kanske) knackade Bobby på.
Han undrade över persiennerna, vi hade nämligen den ena uppdragen,
och hade haft den så under natten. Han undrade om vi verkligen förstod hur de fungerade eller om vi ville att han skulle visa oss en gång till.
Vi tackade nej, sa att vi ville ha den så eftersom det blir ljust här inne på morgonen då, så att man vaknar.
Vi förstår faktiskt hur persienner fungerar, finns nog inte många i världen som inte vet det.
Han är lustig den där Bobby.

Idag tog vi bussen in till city,
provade en annan buss den här gången eftersom 367 går så otroligt långsamt,
(planen var att åka expressbussen med den går aldrig när man vill)
Bussen vi åkte idag tog en helt annan väg, men var precis lika långsam.
I alla fall, inne i staden begav vi oss mot shoppingcentret för att fråga om jobb och dela ut cv:n.
De flesta affärer/caféer svarade att de tyvärr redan hade anställt ny personal,
men vissa lät oss lämna cv:n iaf,
så kanske de hör av sig om intervju.
Vår modighet att fråga folk om jobb firade vi med lunch,
tänkte att vi skulle prova vietnamesiskt idag.
Dåligt val,
för någon vecka sedan åt vi kinamat som inte smakade någonting,
idag åt vi vietnamesmat som inte heller smakade någonting (förutom starkt).
Men, nu vet vi i alla fall det, man ska hålla sig till Thai, indiskt och sushi,
det slår aldrig fel.

Imorse löste jag för övrigt Moas pussel,
en svan skulle det bli, en massa bitar som inte verkade passa någonstans fanns det.
Efter hela igårkväll och en stund imorse var den äntligen klar.

Titta så vacker den blev,
fast det saknas ett par bitar, men det syns knappt.


Har nog glömt att berätta om det här underbara. På Qantas delar de ut massa roliga saker,
en tandborste, en tub tandkräm, ett nyckelband, en sovmask och så det bästa. Ett par strumpor, sköna sådana också.


En Klädaffär ville ha cv mailat, med foto och allt. Så jag bad skolfotografen att ta kort på mig. Och, vad säger ni. Om ni hade en klädaffär, hade ni inte anställt den där röda, glada människan med hår som blåst bakåt av vinden?

Nya kroppsdelar som är röda,
låren och händerna. Så trevligt, välkommen röda färg.
Ska bli trevligt med fler svidande delar av kroppen.

Fick höra av indiske bankmannen igår att i Indien är Emelie minsann ett killnamn.
Mycket roligt hade han åt det. Han hade iförsig roligt åt det mesta,
kanske för att han skulle på två månaders semester snart.

Moa sitter och läser en broschyr om vilka olika kursen man kan läsa,
plötsligt stannar hon upp på en av dem.

-Forkliftkurs, finns det folk som behöver en sådan kurs?
-Varför inte?
-jamen, hur svårt kan det vara?

Ungefär här inser jag att Moa tror att forklift (truck) betyder att lyfta en gaffel...

Folk säger att vattnet här ska vara bland det bästa i världen,
och...det kanske det är, men det både smakar och luktar klor.
Men än så länge har jag inte blivit sjuk av det,
alltid något.

På HongKongs flygplats varnar de för allt, till och med en röst talar om att man ska hålla i räcket på rulltrapporna. Man får väldiga böter för allt också, 5000 dollar för att röka till exempel.


På dosan till tv:n fanns det fyra knappar, tillsammans bildade de ordet byxa, det är sånt man har roligt åt när man flyger ett halvt dygn.

-Excuse me, can you get online here?
-Yes...
-Is it free?

Liksom, det sitter skyltar lite överallt på McDonalds om "Free WiFi" vad är det som är så svårt att förstå?

För övrigt kom en fransk tant fram till oss i en klädaffär, hon var intresserad av tröjan Moa höll i. Men, ingen engelska kunde hon, envisades med att prata franska med både oss och butikspersonalen, fastän ingen av oss förstod vad hon sa. Vad är det med fransmän och språk? Varför skulle resten av världen prata franska bara för att de gör det? Som på flygplatsen i Paris, ordet "passport" var i princip det enda de kunde säga på engelska. Fattar de inte att de höll på att förlora världskriget? Att de aldrig hade kunnat vinna utan de engelskspråkigas hjälp? Kanske skulle de tänka på det och lära sig engelska, som tack liksom.

Tankte jag skulle beratta om gubben jag satt bredvid pa flyget mellan HongKong och Sydney.
Han var fran HongKong, kunde ingen engelska och kunde bara lasa kinatecken.
Sa nar vi skulle fylla i lapparna om vara avsikter i Australien fick han problem,
en flygvardinna kunde kinesiska och gav honom ett annat papper, med kinesiska tecken.
Nar det var dags for mat tackade han nej, inte ens nagonting att dricka ville han ha.
Pa planet kunde man falla stolarna bakat, det gjorde inte han.
Han hade stolen i uppratt lage hela tiden,
satt rak i ryggen och med handerna pa knana,
hela resan. Hur han orkade det i atta timmar forstar jag inte.

Mannen jag satt bredvid mellan Paris och HongKong reste sig inte heller upp ur stolen pa hela resan,
forstar inte riktigt hur han lyckades sitta stilla pa sin plats i over 12 timmar.
Kanske var han en robot.

Det dar med passkontroller tar de for ovrigt pa stort allvar i Paris.
For att fa stalla sig i ko till passkontrollen maste man visa pass,
mitt i kon maste man visa pass. I Passkontrollen visar man pass (saklart).
Efter passkontrollen visar man passet i sakerhetskontrollen, och inte nog med det. Man lagger sedan passet i en plastlada som kors genom sakerhetskontrollmaskinen (dar man kor igenom vaskorna, och i paris fall aven kameran och objektiv som maste placeras utanfor vaskan. Saklart hade jag kameravaskan langst ner i handbagaget, under en massa underklader och grejer, kul att fa plocka fram sant i sakerhetskontrollen) Efter detta ar det dags att visa pass for att fa stalla sig i ko till boardingen. Nar man val kommit forst i kon far man visa pass igen.
Kanns som att Paris flygplats ar svar att lura.

Fast, det ar bara nastan.
For det forsta sa kanner jag mig lite lurad pa boendet. Det dar med gratis internet stamde ju inte, snarare svindyrt internet. Sa, det fick bli internetcafe utan alfabetets tre sista bokstaver istallet.
Och efter en himla massa flygtid, (2,5h, 12h, 8h) sa kanner man sig lite trott. Man vill sova, men tur som vi har har vi lyckats fa ett rum utan fonster och ventilation eller nagot, sjukt varmt och dalig luft ar det i alla fall. Och fyra andra manniskor ska dela det rummet med oss. Valdigt trevligt om man gillar sant.

Men, det tvingar oss att ta tag i lagenhetsjakten, for pa hostelet vill jag inte stanna langre an nodvandigt. Ett australiensiskt kontantkort har jag skaffat mig, och nar tiden har tar slut ska vi ga och ringa ett par manniskor som har annonserat om lediga lagenheter. Far val se vad det leder till, forhoppningsvis nagot bra,
aven om jag egentligen ar ganska pessimistiskt installd och tror vi kommer fa bo pa skitstallen resten av tiden har.